Att vi, ”Sveriges befolkning”, ska vara solidariska, demokratiska och behandla alla lika är naturligt och pådyvlas oss ständigt av våra beslutsfattare. Det gäller alla, oavsett varifrån folk kommer, eller vad de har varit utsatta för: slaveri, förtryck, i närtid eller för flera hundra år sedan. Alla ska behandlas lika i dag. Se 2 § i regeringsformen angående människors lika värde.
Nu håller dock staten på att skapa olika värde, mellan grannar/lokalbefolkning, för att svära sig fri från gamla synder, genom att ge ett fåtal rätten att i stora delar styra över mer än halva landets yta.
Men det som är gjort är gjort. Det blir inte bättre av att skapa hat mellan renskötande samer och stora delar av berörda lokalbefolkningar. Inget blir ogjort, hur man än gör.
Skallar mättes i Tornedalen och andra platser. Hela landsbygdens småbrukande och kunskapen om att själv producera mat skattades ihjäl. (Tyvärr, med tanke på dagens situation.) Intet går att fjäska tillbaks.
Samer har exklusiva rättigheter
Alla renskötande samer har i dag samma rättigheter som övriga svenskar i allt, vilket är helt i sin ordning. Utöver det besitter de exklusiva och helt orättmätiga rättigheter inom flera områden. För att nämna några: fritt färdas med fordon i hela fjällvärlden oavsett årstid, inkluderat nationalparker, fri jakt och fiske i densamma, kunna bygga i stort sett överallt, ha tillgång till husbehovsvirke, ensamrätt till statliga vägar, bestämma vem som får sköta renar.
Dessa samiska förmåner kan i smått jämföras vid att någon i badhuset skulle förbjuda renägande samer att bada i stora bassängen eller nyttja bastun. Där står lokalbefolkningen i dag gentemot rennäringen. Förbud efter förbud.
Renskötsel tangerar hobbyverksamhet
De flesta renägarna har ett yrkesliv på samma arbetsplatser som övriga befolkningen – i gruvor, industrin, handeln, sjukvården – utan att någon ifrågasätter deras rätt till det. Ordförandena i bland andra Girjas och Sörkaitum är etablerade inom turism respektive gruvnäring med flertalet anställda, absolut inget ont i det. Faktum är att renskötsel i dag tangerar en hobbyverksamhet på statens bekostnad, med några få undantag, vilket ger förmåner och rättigheter långt utanför Svenssons.
Varför ska renskötande samer höjas upp på en piedestal med en massa oskäliga rättigheter och beslutande funktioner rörande övriga svenskar? Vilket renskötarna också är och åtnjuter samma samhälle, inom samma gränser.
Staten skapar skillnader mellan människor
Jag, som bor i Koskullskulle och umgås i god sämja med renskötare, främst Mellanbyn men också andra samebyar, förfäras över är att staten skapar skillnader mellan människor och rättigheter som kan få konsekvenser.
Vi icke-renägare vill också leva fullt ut i denna landsända. Inte på nåder, styrda av en handfull husbönder i samebyarna. Vi betalar skatt och lever vårt enda liv här, oavsett vad som hände på 1600–1800-talet, och det tänker vi fortsätta med. Grundlagen inkluderar i dag levande människor.
Senaste tidens rapportering i media resulterar i diskussioner runt kaffeborden och på arbetsplatser. Tonläget är spänt, med ord som inte bör tryckas. Alternativ nämns. ”Avhys” alla renar, ger automatiskt en landsända utan renägare. Det är inget som vi vill vara med om, alla kan samsas likt förut, det är ju inte trångt på något sätt.
Vi vill bara ha ett drägligt liv
Sluta att framhäva och skapa förmåner för vem som var här först. Vem är same? Varför frågan? Alla ska ju behandlas lika, vi lever här och nu och vill trivas med det. De boende är inte rasister eller oliktänkare, vilket ofta framhävs av populister inom rennäringen. Vi framhåller bara vår rätt till ett drägligt liv.
Se framåt i stället, för fortsatt sämja. De beslutande känner inte till relationen mellan rennäringen och lokalbefolkningen. Vad vet utredare Runesson om renskötsel, hur renskötare bor och lever? Hans naivitet att detta inte ska gå ut över samerna är ett skämt. Det är de renägande samerna som driver frågan, eller hur?!
Skapa en folkomröstning för alla mantalsskrivna ovan lappmarksgränsen. Och låt den bestå av en enda fråga: Ska ett fåtal samiska husbönder få bestämmanderätt ovan lappmarksgränsen vad gäller jakt, fiske, och övrig samhällsutveckling? Då är problemet löst för de levande i dag.
