Om en knapp månad träder EU:s blyhagelförordning i kraft. Förordningen, som i praktiken innebär ett förbud, för med sig en rad negativa konsekvenser som drabbar jägarkåren och skytteidrotten. Dessa är såväl rättssäkerhetsmässiga, jaktetiska som ekonomiska.
Förbudet hade sannolikt kunnat stoppas på förslagsnivå om den politiska viljan hade funnits. I dag när förbudet står för dörren är det emellertid mindre relevant vems fel det var att så inte skedde. För Sveriges jägare och skyttar är det däremot i högsta grad relevant vad regeringen kommer att göra för att motverka eller undvika de mest skadliga konsekvenserna av förbudet.
Med tanke på att samtliga partier i regeringen och regeringsunderlaget före valet lovade att stoppa förbudet är förväntningarna från jägarkåren och idrottsrörelsen av uppenbara skäl mycket höga. Några besked från regeringen har emellertid ännu inte getts.
Annan definition av våtmark
Det finns dock åtgärder som skulle kunna mildra effekterna av förbudet. Flera sådana möjligheter finns.
Här bör påpekas att det existerande förbudet för användning av blyhagel i riktiga våtmarker, där det finns andfågel som kan riskera att få i sig hagel när de äter småsten för att sönderdela födan i muskelmagen, generellt uppfattas som välavvägt och rimligt och få jägare skulle även utan förbud använda blyhagel på sådana platser. EU-regleringen har emellertid en helt annan utformning och räknar en rad områden som ingen människa skulle se som våtmark, och där inga andfåglar finns, som förbjudna våtmarker.
Det är också viktigt att ha i minne att EU-förordningen inte heller handlar om bly utan om jakt och skytte. Bly i andra former än hagel, exempelvis batterier och kabelisolering, omfattas inte. Myndigheter får också fortsätta använda blyhagel – även över våtmarker, såväl riktiga som “EU-våtmarker”.
Förbudet omfattar vidare inte bara jakt med blyhagel utan även innehav av sådana. Eftersom jägare aldrig kommer att vilja riskera att bryta mot reglerna är en tydlig angivelse av exakt vad som räknas som en ”EU-våtmark” nödvändig.
En enkel åtgärd vore här att publicera en officiell karta över vilka områden som ska räknas som ”våtmark” i detta sammanhang. En jägare som vistas utanför ett sådant område skulle då kunna känna sig säker på att inte bryta mot reglerna. En riktig våtmark känner de flesta utan vidare igen, däremot är det inte rimligt att man ska behöva ta reda på om något är en ’EU-våtmark” (finns det ett dike, en vattenpöl eller en swimmingpool inom 100 meter?). EU medger att tillämpningen sker ”proportionerligt mot syftet”, det vill säga att skydda fåglar, vilket gör att det finns utrymme att utgå ifrån detta vid utformningen.
Kompensation för ekonomiska förluster
Det behövs även åtgärder för att kompensera jägarkåren för ekonomiska förluster. Förbudet innebär att ett stort antal, framför allt äldre, hagelvapen och kombinationsvapen som inte klarar stålhagel inte kan användas som tidigare. Även om de är gamla är de är fullt dugliga för jakt med blyhagel eller med alternativmaterial som volfram. De senare är emellertid mycket dyra. Medan en blyhagelspatron kostar ett par kronor kan exempelvis en volframpatron kosta nästan 100. En lösning skulle här vara att dessa jägare ersätts med vad det skulle kosta att köpa en modern stålhagelsgodkänd hagelbössa.
Det är samtidigt uppenbart orimligt att äldre hagelgevär, som genom EU-förordningen i praktiken blir oanvändbara, men som ofta kan ha mycket stort affektionsvärde, belastar vapengarderoben. Eftersom samtliga regeringspartier vill utöka vapengarderoben eller helt ta bort begränsningen torde det vara möjligt att åtgärda utan dröjsmål. Vapengarderoben regleras i vapenförordningen och denna kan om regeringen så önskar ändras på nästa regeringssammanträde. En näraliggande fråga är ersättningen till de handlare som har hagelvapen i lager som nu i princip blir osäljbara.
Förordningen kräver också anpassningar av skjutbanor. Reglerna för jägarexamen kräver exempelvis blyhagel och de skyttegrenar där man skjuter på plåtmål likaså. Här bör regeringen anslå medel så att dagens verksamhet med jägarexamen och övnings-och tävlingsskytte kan fortsätta utan att det belastar de ofta ideella föreningarna som bedriver verksamheten.
Anvisningar för hur skjutbanor kan anpassas för att dagens skytteformer ska kunna fortsätta utövas bör också tas fram.
Kontroversiellt med omvänd bevisbörda
Åtgärder krävs även för att hantera de rättssäkerhetsproblem som EU-förordningen för med sig. En av de mest kontroversiella implikationerna av EU-regleringen är att den stipulerar omvänd bevisbörda: EU kräver att jägare som påträffas med blyhagel ska bevisa att de inte har tänkt använda dessa i en våtmark.
Här kan regeringen skriva in att det vid tillämpningen ska presumeras att lovligt vilt ska jagas om sådant finns, det vill säga att om det är jakttid på exempelvis rådjur, hare eller räv eller andra djur som inte håller till i våtmarker ska utgångspunkten vara att jägaren inte i strid med reglerna då ska jaga något annat, exempelvis fågel, i en våtmark. Detta är sannolikt vad en domstol skulle finna om det prövades, i annat fall hade ju jägaren även utan EU-förordningen begått jaktbrott eller försök till jaktbrott.
Varför ska man då skriva in det om det ändå är det sannolika utfallet av en domstolsprövning? Därför att jägare inte kommer att våga chansa. Att vara misstänkt för jaktbrott kan många gånger vara värre än att i slutändan straffas för det. Det finns en rad exempel på hur endast misstanke om jaktbrott medfört att licenserna dragits in och jaktvapnen beslagtagits under utredningstiden.
Regeringen kan ta strid
Självklart kan regeringen även om beslutet är fattat också fortfarande ta strid med EU i frågan. Om Sverige skulle deklarera att den gällande definitionen av våtmark gäller även fortsättningsvis överlämnar man till EU att agera mot detta. Menar sedan EU att det är en rimlig strid att ta att tvinga medlemsländer att kalla vattenpölar och trädgårdsdammar för våtmarker kan de förstås göra det.
Regeringen bör också utnyttja EU-ordförandeskapet för att förändra regelverket och exempelvis anpassa definitionen av våtmark så att den överensstämmer med verkligheten. I detta ligger också att stoppa nästa steg: EU vill inte nöja sig med förbud mot hagel utan planerar även ett totalförbud mot all blyammunition. Där finns emellertid tid att agera innan beslut fattas.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.
