Årets minimala vargjakt har inramats av än fler obegripliga juridiska turer som utöver överklaganden lett till inhibering, tillfälliga stopp, tilläggsbeslut med mera. En stor eloge till jägare, som trots både juridisk vargskyddarpraxis och besvärligt väder, lyckas genomföra förvaltningen så väl.
Betydande byråkratiska resurser används till de få vargar som får skjutas och det är obegripligt att rättsväsendets begränsade resurser ska användas till att försöka omöjliggöra praktisk förvaltning av en inte hotad art.
Jägare har tappat tilltron till myndigheter
Samtidigt visar forskning att de bönder och jägare som tvingas leva med varg i sin närhet har tappat tilltron till ansvariga myndigheter och fått sin livssituation mycket negativt påverkad. Forskningen visar också att svensken i genomsnitt, som anser att vi ska ha stora rovdjur, snabbt ändrar sin uppfattning om varg blir en del av vardagen.
Tilliten, som är en grund för att bygga samhället, eroderar. Politikerna måste ta ansvar och stå upp för svenska värden i EU och ändra de tvingande omoderna naturbevarande direktiven.
Utlovade regelförenklingar inte genomförda
Antalet vilt ändras snabbt utifrån de lokala naturgivna förutsättningarna, medan forskningen och eventuell anpassning av regelverk går betydligt mer långsamt. Det syns tydligt i klövviltsförvaltningen.
Nu har vildsvinsstammen minskat efter stora insatser från jägare med ökad avskjutning i flera år och efterfrågan på vildsvinskött har ökat hos offentliga aktörer. Däremot har inte regeringens utlovade regelförenklingar vid försäljning av vildsvinskött blivit genomförda, trots uppdrag till flera myndigheter.
Jägarna har gjort stora insatser
Ett annat exempel är älgstammen som minskar. Jägarna har gjort stora insatser för att anpassa älgantalet för att uppnå mål med minskade skador på ung tallskog och trafikolyckor. Tydligt är dock att det antal älgar som finns i ett område under älgjakten inte har direkt samband med viltbetet på unga tallar eller på antalet olyckor i trafiken.
Nu ska räknesnurran LST Moose klara av att uppskatta älgantalet i ett område. Att snurran lyckas beräkna hur annat klövvilt påverkar, hur rovdjuren dödar älg, älgvandring, tillgång på älgföda och snödjupets inverkan olika år bättre än den lokala kunskapen bland jägare och markägare är föga troligt.
Förändring är det naturliga i förvaltning av naturen och snabbast anpassas förvaltningen med lokala beslut!
