DEN NUVARANDE MODELLEN för älgförvaltning infördes på bred front 2012. Ett av syftena med modellen var att den skulle vara självfinansierande av jägarna som för varje skjuten älg betalade en fällavgift till respektive länsstyrelse.
Det stod ganska snart klart att man hade underskattat den mängd byråkrati man hade lyckats skapa kring älgjakten, varpå kostnaderna för att underhålla detta system på många håll vida översteg de intäkter man fick in. Detta trots att fällavgifterna på sina håll höjdes till skyarna.
FÖR ATT RÅDA BOT på detta tillsattes en utredning som nu har överlämnats till regeringen. Utredningen konstaterar tyvärr inte det uppenbara – att vi har för mycket byråkrati kring älgjakten, utan att vi skjuter för få älgar. I praktiken innebär det att länsstyrelserna inte får täckning för sina byråkratiska kostnader. Lösningen på problemet är enligt Naturvårdsverket att införa årliga avgifter för de marker som är registrerade som älgskötsel- eller licensområden, så kallad områdesfinansiering. Denna avgift ska betalas i förskott och av markägarna istället för som nu i efterskott av jägarna.
MED TANKE PÅ ATT utredningen har initierats på grund av att systemet är underfinansierat kan vi kallt räkna med en höjning av avgifterna. Det finns dessutom ganska mycket som talar för att markägarna inte kommer nöja sig med att bli tilldelade en ny kostnad, utan kommer skicka denna faktura med vändande post till jägarna.
Tyvärr tar det inte slut här. Nästa steg enligt Naturvårdsverket är att införa liknande avgifter för kronhjort. Naturvårdsverket öppnar dörren för att även avgiftsbelägga övrigt klövvilt i framtiden om det blir en så kallad flerartsförvaltning. Det ska bli spännande att se hur verket motiverar framtida fällavgifter på till exempel vildsvin.
DET ÄR VÄLDIGT LÄTT ATT sitta bakom en skärm med ett tangentbord och ha åsikter. Det är betydligt svårare att ha konstruktiva förslag till lösningar, men vi gör ett försök!
Jag tror att det skulle vara väldigt svårt att få en opinion idag för att införa licensjakt på vildsvin. Vi jägare hävdar, med rätta, att vi börjar bli ganska duktiga på att förvalta dem, i alla fall i de områden som under längre tid har haft en vildsvinsstam. Det är likadant med rådjuren.
Men när det gäller älgen så är vi jägare inte lika duktiga. Här måste vi ha någon som talar om för oss hur vi ska göra.
NATURLIGTVIS ÄR DETTA INTE sant. Vi är precis lika duktiga på att förvalta älgen som rådjuren, vilket jag tror att de allra flesta jägare håller med om. Därmed blir den logiska slutsatsen att skala bort den onödiga byråkratin som finns just kring älgen och låta oss jägare ta det ansvar som vi har visat att vi är kapabla till att ta. När byråkratin försvinner, försvinner även kostnaderna.
Man kan också fråga sig om det verkligen är jägarnas eller markägarnas ansvar att betala för sin hobby att jaga älg? Så länge viltet lever, tillhör det ingen, eller alla om man så vill.
VILTET PEKAS OCKSÅ UT SOM en nationell resurs. Är det då inte rimligt att denna finansieras via skattsedeln? Det finns inget annat särintresse som på samma sätt får betala för sin hobby till staten. En närliggande verksamhet är sportfisket. Där finns inget statligt fiskekort som alla måste lösa varje år för att få fiska.
Jag tror att det är dags för en total översyn av älgförvaltningen, dess byråkrati och kostnader. Tills det är gjort borde den finansieras genom skattsedeln.
MIKAEL HULTNÄS
riksviltvårdskonsulent, Jägarnas Riksförbund
