För oss växtodlare är viltskador på grödorna ett av de största problemen och ett hot mot vårt företags lönsamhet. Det är ett hett ämne som får många att gå i gång, men för oss är det så det är. Av olika anledningar finns det alltid risk för att vi inte får skörda det som vi sår. Viltskador är en av dem.
Nu ska jag inte bara gnälla, för då kommer vi aldrig att komma framåt. Jag tänker i stället berätta om en lösning som har räddat många kronor åt oss. Det är kanske en av de lönsammaste insatserna som görs på våra fält under ett växtodlingsår.
Jakt som skyddar oskördade grödor
Jag vill börja med att klargöra att när jag skriver skyddsjakt menar jag all sorts jakt som går ut på att skydda oskördade grödor på fält. Vildsvinsjakten i spannmålen är alltså i högsta grad skyddsjakt för mig.
”Ser man under skyddsjakten en flock olovliga kronhjortar ute i fält medan man smyger på ett ensamt vildsvin, kan det vara en mer lönsam insats att skrämma hjortarna – även om det innebär att frysboxen blir utan vildsvin efter den natten.”
I skyddsjakten ingår inte att det ska fällas så många djur som möjligt, utan att grödan ska skyddas på bästa sätt. Ser man under skyddsjakten en flock olovliga kronhjortar ute i fält medan man smyger på ett ensamt vildsvin, kan det vara en mer lönsam insats att skrämma hjortarna – även om det innebär att frysboxen blir utan vildsvin efter den natten. Skyddsjakten handlar alltså inte bara om direkt jakt, utan om ett större ansvar för att skydda grödorna.
Måste ske på nätterna
Så fort vi har sått en gröda får vi problem med viltskador. Året runt. Däremot är de ganska begränsade i det avseendet att de i stor utsträckning sker på nätterna, det är ju då som viltet ger sig ut på fälten. Och ska vi kunna mota bort djuren måste vi också vara där på nätterna.
Det är helt klart ett slitigt jobb som kräver mycket tid, energi och resurser. Det passar inte alltid ihop med hårt arbete och familjeliv. För mig blir det i alla fall för mycket, samtidigt som jag inte kan slappna av om jag inte är där ute och skyddar grödorna när vilttrycket är hårt.
Att få det befintliga jaktlaget att ge sig ut på nätterna har varit svårt. Visst har det funnits hjälp utifrån att tillgå, men högst sporadiskt. Vi behövde alltså en fungerande och hållbar lösning. Och sedan förra året är den lösningen i gång och den fungerar bra.
Vi hade haft lite krokar ute efter en person som kunde tänka sig att hjälpa oss med skyddsjakten. Det vi var på jakt efter var någon som jagar ansvarsfullt, är självständig och förstår syftet – självklart utan att etik och moral tummas på. Jag fick via en vän kontakt med en kille som nappade och redan var aktiv som skyddsjägare.
Jägaren har fått fria tyglar
Sedan dess har han fått i stort sett fria tyglar. Han får ta in det folk som han vill och tycker behövs. Vi litar helt och fullt på honom. Det enda som vi kräver är att vi får sms när någon är ute samt rapporter om något händer.
Betalningen till dem som jagar är att de får behålla allt som de fäller, samt tillgång till vår jaktmark och jakt även resten av året. Skyddsjakten måste vara lönsam på något sätt även för dem som utför den och inte bara för oss växtodlare. För trots att jakten är en del av deras hobby går det inte att blunda för att de lägger ner mycket tid och energi på skyddsjakten. Vi är tacksamma så länge det finns de som ställer upp och gör detta.
Tack till alla jägare som tar ansvar för viltet året runt och inte bara under ”jaktsäsongen”.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.
