Hej Anders,
Jag är en 46-årig frånskild mamma med tre aktiva barn i åldrarna nio till 14 år. Jag har efter fem års högskolestudier och mer än 19 år utomlands sedan några år tillbaks hittat hem strax norr om Stockholm.
Jag jobbar heltid som marknadschef på ett globalt IT-företag och har ganska lång resväg till jobbet. Dessutom reser jag en del i tjänsten eftersom jag har ansvar över tio länder.
Jag betalar en ansenlig del av min lön i inkomstskatt och bidrar även till samhället genom andra skatter och regelbunden konsumtion.
Jag är en laglydig medborgare och har endast en enda fortkörning på mitt samvete under de 27 år jag haft ett körkort.
Jag lever ett hektiskt liv. Somliga skulle nog till och med beskriva det som stressigt, så för mig är träning en livsnödvändighet.
Jag tränar styrketräning och kondition på lunchen varje dag.
Men jag har även ett annat fritidsintresse som jag verkligen älskar.
Jag är nämligen dynamisk sportskytt. Jag tävlar i pistolskytte, hagelgevär och gevär.
Det är en fantastiskt intressant sport där man måste kombinera säkerhet, träffsäkerhet och snabbhet. Koncentration är en ytterst viktig del av sporten. När jag är på skjutbanan, för träning eller tävling, så kan jag släppa alla vardagsbekymmer och stress och vara närvarande i nuet. Om du inte har provat sportskytte någon gång, så vill jag varmt rekommendera att du gör det!
Jag är aktiv medlem i Uppsala Dynamiska Skyttar (UDS) och kom in i sporten via pistolskyttet, det är nämligen ett krav att man går en IPSC-grundkurs i pistol innan man kan gå vidare till gevär eller hagel.
Men gevärsskyttet är det som jag tycker är allra roligast, för det är en mer stimulerande skytteutmaning och kräver mer i hanteringen av vapnet. Säkerhet är ju som sagt alltid den viktigaste delen vid skyttet. Jämfört med pistolskytte är gevär dessutom mer utmanande för mig som kvinna, vilket tilltalar mig. Jag skjuter med en AR-15 i kaliber .223.
Nu undrar jag varför du inte vill att jag skall få fortsätta utöva min sport?
Med vänlig hälsning
Pia Clerté
