När vi startade en namninsamling för att rädda löshundsjakten fick jag en fråga från en chef på landsbygdsavdelningen vid en av våra länsstyrelser:
– Vad handlar det om? Vem vill stoppa jakten med löshund?
Mångfald – bara för rovdjur?
Uppenbarligen ser länsstyrelsen enbart våra rovdjur som hotade. Det pratas mångfald, men gäller det bara vilda rovdjur? Länsstyrelsen verkar inte se helheten och effekterna av utebliven rovdjursförvaltning.
Snälla tjänstemän på Naturvårdsverket och länsstyrelsen, det handlar inte om att någon konkret ”vill” stoppa löshundsjakten. Det handlar om att ni kommer att tvinga jägare att ge upp löshundsjakten, eftersom ni vägrar att förvalta rovdjursstammen precis som alla andra vilda djur.
Omöjligt med löshundsjakt
Löshundsjakten lever under stort hot just nu. I stora delar av mellersta Sverige är jaktformen med drivande, stötande, ställande och skällande jakthundar omöjlig att genomföra.
Folk kopplar sina hundar och slutar att jaga. Det växer fram en stor ilska, uppgivenhet, och sorg. Kommentarer som man hör allt oftare är:
– Det här är min sista hund.
– Det är ingen idé att köpa en valp längre.
– Jakten är slut, jag vågar inte släppa längre.
– Jag vill inte riskera att sluta dagen med att komma hem till familjen med ett tomt koppel.
Mångårigt avelsarbete raseras
Framtiden ser mörk ut för de nordiska jakthundarna. Vad händer när jägare slutar att köpa valpar och uppfödare ger upp och ett mångårigt avelsarbete raseras? Vissa jakthundsraser har så liten avelsbas i dag att den närmar sig gränsen för vad en ras klarar av. Vi har hundraser med färre registreringar per år än antalet valpar som föds i vargreviren.
Jag hävdar att det är ni tjänstemän, på Naturvårdsverket och länsstyrelsen, som kommer att utrota ett helt kulturarv och ett stort antal djurraser.
Krisen kommer rusande
Löshundsjakten är riktigt illa ute och krisen kommer rusande mot oss.
Den kortbenta drevern, schiller-, smålands-, gotlands-, finsk-, halden-, hygen-, dunker- och hamiltonstövare – nordiska drivande hundraser – kom ihåg dem.
Finnspets, norrbottenspets, våra nordiska trädskällare. Alla dessa raser är värda att bevaras som de raser de avlades fram till att bli, tillsammans med våra älghundar: gråhund, jämthund, hälleforsare, svensk vit älghund och karelare.
Varför är rovdjuren mer värda?
Min fråga, kära tjänstemän:
– Är det värt det, varför är rovdjuren mer värda än våra nordiska djurraser?
I det långa loppet kommer inte bara jakthundarna att påverkas. Våra inhemska nordiska lantraser, nötdjur, får, och getter hotas med sin existens. Vem kommer i framtiden att orka med djurhållning när viltstammarna minskar i skogen och tamdjuren blir det primära middagsmålet.
Vi måste se till att säkra vår löshundsjakt som ett immateriellt kulturarv och vi måste få en funktionell vargförvaltning som inkluderar jakt. Vi måste få vargen att förstå att hålla sig undan människor och tamdjur. En hund i skogen ska betyda fara.
BENNETH THYR
dreverjägare
och initiativtagare till Upprop, rädda löshundsjakten
