Foto: Shutterstock Antalet rapporterade fällda vildsvin i Norge ökar.

Norska forskare vill kameraövervaka vildsvin

Forskare vid Norsk institutt for naturforskning vill sätta upp ett nätverk med viltkameror i kommuner som gränsar till Sverige, för att lättare kunna begränsa vildsvinsstammens storlek och utbredning.

Miljöförvaltningen i Norge ser vildsvin som en främmande art som man vill ha så få individer av som möjligt. Bland annat fruktar myndigheterna att vildsvin ska sprida sjukdomar som afrikansk svinpest.

Det är främst i sydligaste Norge, i kommunerna som gränsar till Bohuslän och Värmland, som vildsvin observeras och fälls. Och antalet rapporterade fällda djur ökar.

213 viltkameror

För att kartlägga vildsvinen i landet satte forskare vid Norsk institutt for naturforskning, NINA, tillfälligt upp 213 viltkameror på olika platser i kommunerna Aremark och Halden. 191 observationer av djuren gjordes under 30 528 kameradygn.

Dessutom har forskarna använt sig av fallviltsregistret och avskjutningsstatistik och räknat ut att vildsvinstätheten i de två observerade kommunerna är 0,72 vildsvin per kvadratkilometer. Det motsvarar 693 individer i olika åldrar.

Under samma period fälldes drygt 300 vildsvin.

Sprider sig till nya områden

Forskarnas samlade bild är att vildsvinsstammen i Norge är stabil eller något ökande, och att djuren sprider sig till nya områden.

– Det är viktigt att miljöförvaltningen prioriterar vidare övervakning av vildsvinsstammen i Norge. En bra och löpande uppföljning är avgörande för att kunna följa utvecklingen, genomföra riktade åtgärder och för att snabbt kunna reagera om det skulle bli några lokala smittutbrott, säger forskaren John Odden vid NINA i ett pressmeddelande.

Vill kunna utvärdera åtgärder

Bland annat föreslår forskarna att det ska sättas upp ett nätverk med tillfälligt utplacerade viltkameror i kommunerna Aremark och Halden för att man årligen ska kunna beräkna vildsvinstätheten.

– Dessutom är det viktigt med rapporter om vildsvinsjakt – med information om tid, plats, jaktform och andra uppgifter om de fällda individerna – för att kunna följa trender i jaktutövning, populationsstorlek, kön- och ålderssammansättning samt djurens kondition. Det ger oss möjlighet att utvärdera om målen uppnås och effekten av förvaltningsåtgärderna, säger John Odden.