Skadorna på svensk skog efter bete från älg och andra hjortdjur ligger kvar på ungefär samma nivå som under tidigare år. Enligt Skogsstyrelsens nationella resultat från älgbetesinventeringen, Äbin, har tio procent av de inventerade ungtallarna fått betesskador under det senaste året.
Det är dubbelt så högt som Skogsstyrelsens mål på maximalt fem procent årligen. Sedan inventeringen började genomföras i sin nuvarande form 2016 har nivån, med variationer på några procentenheter, legat omkring tio procent.
Mikael Hultnäs, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, konstaterar därför att årets nationella resultat inte innebär någon större förändring.
– Den generella bilden nationellt är att det inte är några stora förändringar från tidigare år angående färska skador, runt tio procent årliga skador, säger han till Jakt & Jägare.
Västernorrland sticker ut
Bakom rikssiffran finns stora regionala skillnader. Mest uppseendeväckande är utvecklingen i Västernorrland, där andelen färska skador har minskat till tre procent. Så sent som 2023 låg motsvarande siffra på 13 procent. Skogsstyrelsen framhåller samtidigt att det behövs fler år med liknande resultat innan det går att slå fast att förändringen är bestående.
Hultnäs ser utvecklingen som särskilt intressant.
– Det som sticker ut är att Västernorrland som län är det första länet där ett helt län når målet om max tre procent färska skador på tall under ett år.
Skogsstyrelsens nationella mål anges i årets pressmeddelande till högst fem procent årliga skador. Treprocentsnivån som Hultnäs hänvisar till innebär alltså att Västernorrland i årets inventering ligger även under den nivån.
I övriga Norrland är bilden mindre positiv. Norrbotten och Jämtland ligger på tio procent skador, Västerbotten på nio och Gävleborg på tio procent. I Gävleborg innebär det dessutom en försämring från sju procent förra året. I Svealand ligger nivån på elva procent, medan Götaland har förbättrats till rekordlåga nio procent.
Kan fler träd minska skadeandelen?
En fråga är varför just Västernorrland lyckats så väl. Enligt Hultnäs finns det ännu ingen tydlig förklaring. En möjlig faktor som lyfts är hur täta de inventerade bestånden varit.
– På frågan om det finns någon teori om varför Västernorrland sticker ut i positiv riktning så var den enda teorin att det skulle kunna bero på att de provytor som inventerats hade relativt höga förband, alltså många stammar per hektar, säger han.
Det får Hultnäs att lyfta en fråga som kan vara intressant för det fortsatta arbetet med att minska betesskadorna: om fler träd på en föryngringsyta skulle kunna göra att betet fördelas på fler stammar och därmed minska andelen skadade träd.
– Detta leder ju till en fundering kring om man generellt skulle kunna minska betesskador genom att plantera lite fler plantor per hektar eller lämna några fröträd vid slutavverkning för att öka antalet träd i beståndet och därmed minska procenten skador?
Det är i nuläget en frågeställning snarare än en fastslagen förklaring till Västernorrlands resultat. Skogsstyrelsen betonar också att ytterligare inventeringar behövs för att avgöra om länets låga skadeandel är början på en varaktig utveckling.
Mer tall på rätt marker
En annan positiv utveckling är att tallens ställning stärks på marker där den är lämplig. Skogsstyrelsen pekar på ökad tallföryngring som ett sätt att skapa mer foder för hjortviltet och därigenom minska trycket på enskilda träd. I Norrland har andelen tall på så kallade mellanmarker ökat under senare år och ligger nu på drygt 50 procent.
Hultnäs ser också en långsiktig förbättring när det gäller valet av trädslag.
– Det sker en kontinuerlig förbättring av andelen tall på magra marker, framför allt i södra Sverige, medan nordligaste Sverige har legat bra till under längre tid, säger han.
Trots de positiva tecknen är den nationella skadebilden fortsatt i stort sett oförändrad. Omkring var tionde ungtall skadas årligen av hjortdjurens bete. Samtidigt visar Västernorrlands resultat att betydligt lägre nivåer åtminstone är möjliga – och väcker nya frågor om vilken roll skogsskötseln kan spela för att nå dit.
