Ledare

Det har varit en intensiv period för både jaktpolitiska frågor och jakt den senaste tiden.På den jakt­politiska arenan har remissen om älgjakt lämnats in i början av oktober. För Jägarnas Riksförbund var ställningstagandet enkelt. Vi kräver möjlighet att jakt på vuxen älg även fortsättningsvis ska få ske på mindre marker.

Älgjakten pågår och under en paus på passet funderar jag och skriver några rader till denna krönika. Den första älgjaktsveckan detta år har varit sommarvarm. Det är gott om älg och trevlig samvaro i jaktlaget.

Så här en tid efter en mycket välarrangerad stämma i Orsa är jag fortfarande lite omtumlad. Jag känner stor ödmjukhet över att få axla uppdraget efter Conny Sandström, som gjort så mycket för vårt förbund. Jag är även stolt och glad över förtroendet som stämman gett mig.

När jag nu en tidig morgon i maj sätter mig för att skriva min sista ledare för Jakt & Jägare är det självklart att det är med lite blandade känslor jag gör det. Nio år på ett sådant här uppdrag är en lång tid och samhället i stort har förändrats men framför allt har vår organisation förändrats under de här åren.

Naturvårdsverkets förslag till regionalisering av rovdjursbesluten är helt otillräckligt, för att inte säga oacceptabelt. Visserligen bör det bli en viss förbättring om besluten får fattas på regional nivå. Men varför vågar man inte lita på att vanligt folk, utsedda av olika organisationer, i vanlig demokratisk ordning kan fatta besluten?

Erk du! Maja du! Så ska vi ha’t! Men var skall dom vara?