”Tvärtom är vårt mål att förenkla regelverket för de legala vapenägarna”, deklarerade S-duon i debattinlägg i Svenska Dagbladet i juni förra året.
I går lämnades remissen till Lagrådet in. Med Mikael Damberg (S) som inrikesminister försöker regeringen få en rad lagändringar som ska gälla från den 1 augusti i år.
Lagrådsremissen innebär flera problem för både skyttar och jägare. Att reglera magasin går till exempel utöver vad som krävs i EU:s vapendirektiv.
Lagrådsremissen innebär att den som stoppar in ett magasin för mer än tio patroner i en halvautomatisk studsare, eller ett magasin som rymmer mer än 20 patroner i en pistol, gör sig skyldig till vapenbrott och förlorar vapentillståndet.
Femårslicenser för stora magasin
I fortsättningen krävs nämligen femårslicenser för dessa löstagbara magasin.
Licensbelagda magasin ska dessutom förvaras inlåsta i vapenskåpet. Finns ett sådant magasin i ett dödsbo ska det lämnas över till polisen. Den vapenägare som har sådana magasin måste söka licens, eller lämna in dem polisen. Den sista november blir det illegalt ha ett för stort magasin om det inte ansökts om licens innan dess.
Straffet för att ha ett illegalt magasin föreslås pendla mellan böter eller ett halvår i fängelse.
”Löftena tycks inte gälla längre”
– Löftena från regeringen före valet om att jägare och skyttar inte skulle drabbas tycks inte gälla längre, konstaterar Erik Lakomaa om lagrådsremissen.
Han är forskare på Handelshögskolan och har bland annat anlitats som expert vid EU:s utvärdering av vapendirektivet 2014.
För att ”sockra” den beska medicinen i övrigt för vapenägare utlovades tidigare att det skulle bli licensbefriade ljuddämpare för jaktvapen. Men det finns inte med i lagförslaget.
Vapnen översållas av märkningar
De utökade märkningskraven för vapen ställer också till problem om någon köper ett vapen utanför EU, eller beställer ett customvapen från en vapensmed i Sverige. Vapnet måste då bli ”nedlusat” med märkningar på alla delar.
Märkningskravet gäller även för utlandsköp av äldre vapen som tillverkats efter 1890.
”Syftet med märkningen är att öka möjligheten att identifiera och spåra skjutvapen. Detta skäl gör sig i många fall gällande även för historiska vapen och samlarvapen. Regeringen anser därför att det fortfarande finns skäl att ställa samma höga krav på märkning av dessa vapen”, skrivs det i lagrådsremissen.
Vapnet ska förses ”med en unik märkning som omfattar tillverkarens namn, landet eller platsen för tillverkningen, serienummer och tillverkningsår”.
Kan slippa ange tillverkningsåret
Men tillverkningsåret behöver inte märkas om det framgår av serienumret.
Alla dessa data ska präntas in på slutstycket eller trumman samt på pipan, stomme, låda och mantel.
Om någon ska ha en ny vapendel tillverkad gäller också märkningsregeln.
”Om en vapendel är för liten för att kunna märkas med en sådan unik märkning, ska den märkas med åtminstone ett serienummer eller liknande”, skrivs det i lagförslaget.
När Lagrådet lämnat synpunkter på förslaget kommer regeringen med en proposition till riksdagen. De borgerliga partierna har tidigare gjort klart att de inte går med på att den svenska vapenlagstiftningen går längre än vad som krävs enligt vapendirektivet i EU.
Stoppade förslag dyker upp igen
– Förslagen som nu läggs fram lades fram av EU-kommissionen 2015. De förslagen stoppades sedan och ett kompromissförslag, där detta inte ingick, togs fram i trialogförhandlingarna. Detta röstades sedan igenom i Europaparlamentet och antogs därmed av EU, sammanfattar Erik Lakomaa.
Trots att de inte längre krävdes av EU lade regeringens utredare fram samma förslag på nytt.
– Remissinstanserna sågade, med något enstaka undantag, utredarens förslag längs fotknölarna. Nu lägger regeringen ännu en gång fram dessa tidigare ratade förslag, kommenterar Erik Lakomaa.
Alla instanser har sagt nej tidigare
Han ser det som ett nytt försök att införa hårdare inskränkningar som stoppats tidigare.
– Förslagen om förbud mot vissa halvautomater, tillstånd för innehav av magasin och femårslicenser innan de lades fram av EU-kommissionen föreslogs i den svenska så kallade Doris-utredningen 2013. Förslagen ratades då av regering och riksdag.
– Riksdagen har sagt nej, EU-parlamentet har sagt nej. Remissinstanserna i Sverige avstyrkte närmast unisont. Regeringen och oppositionspartierna M, KD, C och SD sade nej i valrörelsen förra året. Ändå läggs förslagen fram igen, konstaterar Erik Lakomaa.
Förslaget till Lagrådet finns här:
