Rennäringen i rovdjurskrasch
  • Jämtland Game Fair

Rennäringen i rovdjurskrasch

AktuelltPublicerad: 2010-03-17 15:56

Rennäringen i Jämtland och Västerbotten är mitt inne i en kollaps på grund av rovdjurstrycket, framför allt orsakad av lodjur. Det hävdar SLU-forskaren Öje Danell.

Redan 2007 i samband med rovdjursutredningen varnade Öje Danell för att kollapsen var på väg. Beräkningarna då visade att uppemot 46 000 renar hade dödats årligen av rovdjur, vilket betydde en halvering av antalet djur som skulle kunna gå till slakt.
– Mycket tyder på att både Västerbotten och Jämtland är mitt inne i kollapsen, säger Öje Danell, professor och forskare i renskötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Luleå.
Hans beräkningar visar att rovdjurens uttag har tagit, eller är på väg att ta, överhanden över tillväxten. När väl rovdjuren tagit kommandot så accelererar utvecklingen och renhjordarna förlorar både produktivitet och krymper.

Optimerad produktion
Det är nämligen inte så enkelt som att titta på gamla siffror över renslakten. De bygger på att renägarna optimerade produktionen genom att låta renhjordarna bestå av i huvudsak produktiva renkor (70–80 procent), ett minimum av unga honkalvar på tillväxt och ett fåtal rentjurar.
I takt med att rovdjurstrycket ökar ändras åldersfördelningen i renhjorden. Rovdjuren river djur rakt av, oavsett ålder och kön, och det betyder att andelen unga hondjur som inte kalvar ökar från den tidigare låga nivån, på grund av man måste ersätta de rovdjursrivna produktiva hondjuren.
– Dels tar alltså rovdjuren en allt större del av produktionen och dels minskar produktionen hos renhjordarna, förklarar Öje Danell.

En fjärdedel blir rovdjursmat
Under 2010 beräknas rovdjuren – där lodjuren spelar huvudrollen – riva uppemot 80 000 renar i landet, enligt Danells beräkningar. I Norrbotten är situationen något lindrigare och ungefär 17–18 procent av vinterstammen blir rovdjursmat. I Jämtland och Västerbotten är situationen betydligt värre och mellan 25 och 30 procent av vinterstammen rivs av rovdjur.
– När ungefär 22–23 procent av vinterstammen går förlorad börjar kraschen. Då räcker honkalvarna inte till för att ersätta förlusten av rivna renkor och hålla renhjorden intakt. Vi får en ökad andel unga djur medan de medelålders renkorna minskar och produktivitet minskar, förklarar Öje Danell, som tillägger:
– Det finns naturligtvis viss felvariation i de här siffrorna, men jag har använt mig av medelvärden. Om inte kraschen redan har inletts i de här båda länen, så är den i vart fall nära förestående.

Lodjursjakten hjälpte inte
Frågan är då om årets avskjutning av lodjur har räddat situationen?
– Knappast, säger Danell, vars beräkningar visar att det borde ha skjutits 180 lodjur fler än i fjol, enbart inom renskötselområdet, för att stoppa ökningen av lostammen. Inför årets jakt ökades tilldelningen i samma område med cirka 30.
Men här går forskarnas uppgifter i sär:

Osäkra beräkningar
– Det förekommer alldeles för stora naturliga variationer och mer eller mindre lyckade uppskattningar för att vi ska kunna vara säkra på lodjursstammen tillväxt och predation på renflockarna, säger rovdjursforskaren Henrik Andrén, som emellertid inte ifrågasätter Danells beräkningar.
– Det är helt enkelt svårt att veta vilka siffror man ska utgå ifrån. Ett lodjur kan ta allt från 0 till 31 renar på en månad, allt beroende på väderlek, tillgång till andra bytesdjur och renhjordarnas vandringar.
I Öje Danells beräkningar har siffran 4,3 renar använts.

Borde ha kraschat tidigare
När Henrik Andrén ska bedöma lodjurens predation säger han att en lodjursfamilj (hona med ungar) minskar antalet renar som går till slakt med mellan 100 och 200 per år.
– Min främsta invändning är emellertid varför inte rennäringen kraschade redan i slutet av 1990-talet då inventeringarna visade på ungefär 80 lodjursfamiljer i Jämtland, vilket kan jämföras med cirka 50 familjegrupper 2008. Samma förhållande var det i Västerbotten.
På det svarar Öje Danell:

Missvisande inventeringar
– Därför att inventeringsmetoderna gjordes om i början av 2000-talet. Forskarna dömde själva ut de gamla inventeringarna, därför att de var missvisande och överskattade lodjurspopulationen.
– Det är fullkomligt omöjligt att vi skulle ha haft sådana mängder lodjur i slutet av 1990-talet som det påstås. Var kom de ifrån, med tanke på att lostammen just återhämtat sig från en liten spillra? Dessutom skulle det ha haft en betydligt större effekt på rennäringen än vad som rapporteras från den tiden.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma