Läs mer
Kleven, O., Brøseth, H., Jonassen, K. et al. Backcrossing of a capercaillie × black grouse hybrid male in the wild revealed with molecular markers. Eur J Wildl Res 66, 35 (2020).
Forskarna undersökte en fågel fälld under lovlig jakt i Nordnorge. De fäste sig först vid fågelns utseende och en dna-analys visade att en av föräldrarna var en hybrid.
Det är första gången som någon har kunnat påvisa att rackelhanar kan få avkomma i det fria.
– Från litteraturen är det känt att rackelhönor är sterila, så det måste ha varit en rackelhane som var far till den undersökta fågeln, som hade tre fjärdedels genetiskt material från tjäder och en fjärdedel från orre. Dessutom bekräftade en analys av mitokondriellt dna, som ärvs från modern, att hanen hade fått avkomma med en tjäderhöna och inte en orrhöna, förklarar Oddmund Kleven, genetiker på Norsk institutt for naturforskning, i ett pressmeddelande.
Korsning mellan orre och tjäder
En rackelhane eller rackelhöna är en korsning mellan en orrtupp och en tjäderhöna. ”Rackel” är ett föråldrat svenskt ord för att grymta, harkla sig eller rossla och refererar till fågelns karakteristiska grymtande, rapande, rosslande läte.
Det är svårt att skilja en rackelhane från en orrtupp. Rackelhanen väger 2–3 kg och är alltså större, har kluven stjärt, men de lyrformiga fjädrarna saknas. Färgen är övervägande svart eller brunsvart. Bröst och hals har en violett glans.
Rackelhönan har rak bakre stjärtkant medan orrhönans är kluven och tjäderhönan har rundad.
Det mest karaktäristiska som skiljer en rackelhane från både orre och tjäder är dock dess spelläte, som låter som ett kraftigt rapande eller rosslande.
