– Det var väldigt blåsigt, men varmare än förra året att sitta på pass i fyra timmar, säger Ewa Zander.
Hon var en av de 107 passkyttar som, tillsammans med 26 hundförare och 33 jakthundar specialiserade på vildsvin, deltog i årets storjakt på vildsvin sydöst om Söderköping i Östergötland.
Tredje året i rad
Jaktområdet i Sankt Anna är cirka 20 000 hektar stort och omges av hav på tre sidor. För tredje året i rad arrangerades det storjakt på vildsvin där i samband med trettondagshelgen.
– Egentligen borde jakten ligga lite tidigare på säsongen för det är många suggor som har smågrisar nu. Men det är svårt att få ihop det, förklarar jaktledaren Johan Bergström.
Jägarna som drog i gång storjakten från början heter Christian Ljungkvist och Anders Johansson. Det är också de som varje år har samordnat allt, vilket är ett jättejobb. Till exempel så deltar ett tiotal lokala jaktlag, men hundförarna kommer från olika platser i landet.
– Det har blivit attraktivt att vara med, just för att jakten är så välorganiserad och för att det finns gott om vildsvin här, säger Johan Bergström.
Effektiv strategi
Främsta syftet med storjakten är att få ner vildsvinsstammen. Och strategin är effektiv. Förra året sköts det 25, mest stora, vildsvin och i år 35 av mer varierande storlek. Endast i ett fall krävdes eftersök.
I såten där Ewa Zander satt på pass kom det dock inte ut något vildsvin, även om hon hörde hundskall från olika håll mest hela tiden.
Vad som hände i andra såtar kunde hon följa via chatten i appen Wehunt som alla deltagare var uppkopplade till. Kommunikationsradion fick nämligen bara användas för viktig information.
– Hundförarna börjar i ytterkanten av såten och går in i området. Det är i alla fall ambitionen, men det funkar inte alltid. Det är grisarna som bestämmer, beskriver Johan Bergström.
Inga stora skador
Till skillnad från förra året, då två hundar skadades, var det ingen hund som behövde veterinärvård efter jakten i lördags. Om så hade varit fallet hade alla skyttar swishat 50 kronor var till en pott som skulle täcka självrisken.
– Men det blev bara tre lättare skador. Två hundar fick mindre blessyrer och en skytt blev biten i fingret av en hund, sammanfattar Johan Bergström.
Den swishade potten blir nu i stället grundplåten i det belopp som jägarna kommer att skänka till Barncancerfonden. För vinsten på det kött som säljs till en vilthanteringsanläggning kommer att gå dit. Exakt hur mycket det handlar om vet jägarna inte än.
– Det har bara blivit så att vi skänker pengarna dit. Alla känner ju någon som har drabbats av cancer, förklarar Ewa Zander.
Nöjd med dagen
Hon är nöjd med jaktdagen och beskriver den som mycket välorganiserad, effektiv och trevlig att vara med på.
– Efteråt träffas vi, grillar och pratar. En del av oss har inte setts sedan förra årets jakt, säger hon.
Och att det blir en ny storjakt nästa år tror både Johan Bergström och Ewa Zander.
– Grisarna blir ju inte färre, påpekar de.
