EU-direktiv tolkas för strängt
  • Aimpoint AB

EU-direktiv tolkas för strängt

DebattPublicerad: 2017-09-21 10:42

Naturvårdsdirektiven i EU behöver inte innebära att jakt på skarv eller varg ska ses som undantag från reglerna. Idag tolkas reglerna så strängt som möjligt i Sverige. Regeringen borde istället gå in för att Sverige tolkar reglerna på ett rimligt sätt, skriver EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M).

Vi har återigen diskuterat naturvårdsdirektiven i Bryssel. Flera av de problem som vi har med licensjakten på varg, förvaltningen av skarvpopulationen, och avverkningen av våra skogar härrör från art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet och behovet av att på EU-nivå revidera direktiven är stort. Men Sverige kan faktiskt göra en hel del för att tillämpningen av reglerna ska bli bättre. Här vilar ett stort ansvar på regeringen. I onödan tolkar Sverige nämligen lagstiftningen på det minst fördelaktiga viset.

Fågeldirektivet är från 1979 och art- och habitatdirektivet är från 1992. Bilagorna till direktiven innehåller listor över djurarter och habitat som medlemsstaterna måste skydda. Problemet är att listorna är statiska - de ser i stort likadana ut som när direktiven antogs - medan verkligheten ofta ser radikalt annorlunda ut än för 20, 30 eller fler år sedan. Naturvårdsdirektiven borde ta hänsyn till dynamiska förändringar hos djurarter och habitat, men gör det inte alls.

Detta har fått orimliga konsekvenser, som jag har uppmärksammat vid otaliga tillfällen. Det krävs ett undantag från lagstiftningen för att få jaga skarv i Stockholms skärgård. Men alla som någon gång har varit i skärgården vet att skarven är en av de vanligast förekommande fåglarna och att den knappast behöver skyddas på det sättet som den gör i fågeldirektivet. Likaså är det orimligt att EU-kommissionen jagar Sverige och hotar drar oss inför EU-domstolen för att vi beslutar om licensjakt på en livskraftig vargstam.

Även den svenska skogsnäringen påverkas på ett orimligt sätt av hur Sverige valt att tillämpa naturvårdsdirektiven. Det har förekommit flera fall där skogsägare som vill avverka sin egen skog förbjudits för att en fågel som skyddas av direktiven flugit genom ett skogsparti eller för att det vid inventering av skogen visat sig att sällsynta svampar som bombmurkla - som inte ens skyddas av EU-reglerna - växer i skogen, för att ge några exempel. Det går att ansöka om undantag också i sådana fall, men de beviljas sällan.

Att det krävs att undantag blir till regler för att vi i Sverige ska få jaga varg och skarv eller avverka vår egen skog - när vi tillsammans med Finland har över 50 procent av EU:s totala skogsareal - visar med all önskvärd tydlighet att lagstiftningen inte fungerar som den ska och behöver revideras. Men minst lika viktigt är att vi i Sverige tolkar reglerna på ett rimligt sätt och gör vad vi kan för att de ska fungera så bra som möjligt. I dag gör vi tvärtom och tolkar dem så strängt vi kan. Att lagstiftningen behöver ses över kan inte vara en ursäkt för regeringen att sitta med armarna i kors. Regeringen behöver spela en betydligt mer aktiv roll och använda de möjligheter som finns redan idag.

Fastän EU-kommissionen tydligt medger att jakt på skarv är tillåtet i förebyggande syfte och även i fall när allvarlig skada på natur eller fiske inte går att belägga i varje enskilt fall beviljar länsstyrelserna sällan några undantag. När undantag väl beviljas är det ofta i för liten omfattning och då skador redan uppstått. Om myndigheterna inte kommer till insikt om problematiken är det i slutändan upp till regeringen att tillrättavisa dem och korrigera deras uppdrag. Likaså borde den svenska regeringen spela en mycket mer aktiv roll i arbetet för att få EU-kommissionen att förstå behovet av att se över reglerna. Art- och habitatdirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att uppmärksamma kommissionen på bevarandestatusen hos olika populationer i syfta att ändra deras skyddsstatus. Regeringen har ett ansvar att uppmärksamma vargens gynnsamma bevarandestatus och att den inte längre borde klassas som strikt skyddad för att förvaltningen i Sverige ska bli mer ändamålsenlig.

I väntan på en revidering av direktiven får regeringen inte låta det bästa bli det godas fiende, utan måste utnyttja alla till buds stående medel för att tillämpningen av direktiven ska bli så bra som möjligt. Det hög tid att regeringen visa större handlingskraft i frågan och värnar svenska intressen och förbättrar spelreglerna för såväl artskyddet som för skogs- och fiskenäringarna.


CHRISTOFER FJELLNER (M)
Europaparlamentariker

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsChevalier
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB