Till jaktledare utsåg länsstyrelsen Leif Thomsen som med hjälp av inbjudna hundekipage och lokala jägare kunde avsluta jakten 9 juli, då en vargtik fälldes. Ett stort antal jägare, bland annat JRF:s distriktsordförande Jan Lingheimer, undertecknad och flera andra JRF-medlemmar, hade ideellt ägnat kvällar och nätter i fyra veckor åt skyddsjakten.
Dagen efter, 10 juli, uppgav länsstyrelsens representant, Fredrik Näsman, till tidningen Östgöta Correspondenten att ”Det kommer inte att bli ytterligare skyddsjakt om det inte händer något mer. Nu hoppas vi att det lugnar ner sig i och med detta”.
Problemen fortsätter
Tyvärr är lugnet högst tillfälligt eftersom vargattackerna sannolikt kommer att fortsätta.
När detta skrivs vet vi med säkerhet att det skett ytterligare en vargföryngring i norra Östergötland. Vi har all anledning att tro att det även uppehåller sig ett antal strövargar i periferin av det etablerade reviret. De negativa konsekvenser och den otrygghet som vargarna orsakat under 2019/20 för länets jägare, lantbrukare och övriga brukare av naturen kommer således att kvarstå.
Miniminivå och förvaltningsmål saknas
Länsstyrelsen i Östergötland skickade 2 april i år ett förslag till ”Förvaltningsplan för lodjur, varg och kungsörn i Östergötlands län 2020-2024” på remiss. JRF lämnade sitt remissvar 19 april.
I förvaltningsplansförslaget vill länsstyrelsen att lodjur ska vara den enda rovdjursart som kan bli föremål för licensjakt den aktuella planperioden. Att licensjakt inte kan beslutas på varg beror på att det inte fastställts någon miniminivå för varg, samt att det därmed också saknas förvaltningsmål. Fastställda miniminivåer och förvaltningsmål för rovdjur är en förutsättning för att kunna bevilja licensjakt.
Bristerna har påtalats
Resultatet av länsstyrelsens oförmåga/ovilja att utarbeta miniminivå och förvaltningsmål för vargstammen blir därmed att skyddsjakt kan ske först när vargattacken är ett faktum, till skillnad mot licensjakt som är mer preventiv. JRF har påtalat dessa brister i arbetet med rovdjursförvaltningen. Vargstammen kommer att öka och från att hittills ha varit en företeelse endast i länets norra delar kommer vargarna i Långbogenreviret tillåtas sprida sig både söderut och norrut.
Omöjligt att skapa förtroende
Länsstyrelsen påtalar i förslaget till förvaltningsplan vikten av att allmänheten får ett förtroende för rovdjursförvaltningen. JRF Östergötland ser det som näst intill omöjligt att våra medlemmar får ett ökat förtroende för rovdjursförvaltningen med nuvarande synsätt.
Det behövs ett helt annat tillvägagångssätt där länsstyrelsen redovisar acceptabla och icke acceptabla konsekvenser av länets rovdjursstam, samt fastställer miniminivåer och förvaltningsmål. Att människans levnad på landsbygden är överordnat en stor rovdjursstam är för JRF självklart.
Inga vargrevir i Östergötland
Jägarnas Riksförbund Östergötland säger nej till vargrevir i Östergötland. Den främsta orsaken är att distriktet inte ser någon lämplig plats där en frilevande vargstam skulle kunna finnas utan att vålla oacceptabla skador för våra medlemmar, människor på landsbygden och deras verksamhet.
Istället anser distriktet att jakten är en resurs som ska tas tillvara och vårdas. Det är också fundamentalt att brukare av skog och mark ska ha företräde framför betraktare när storleken av rovdjursstammen beslutas.
Alla JRF-medlemmar i länet uppmanas att på demokratiska vägar påverka alla beslutsfattare, jägare och övriga så att vi får en för vår verksamhet mer acceptabel rovdjursstam.
Dan Franzén
JRF Östergötland, talesman i rovdjursfrågor
