Två delegater i viltförvaltningsdelegationen i Västmanland protesterar mot att länsstyrelsen driver fram en för stor vargstam och jobbar för att undvika vargjakt. Därmed ignoreras landsbygdens vargproblem, anser duon.
Foto: Shutterstock.com Två delegater i viltförvaltningsdelegationen i Västmanland protesterar mot att länsstyrelsen driver fram en för stor vargstam och jobbar för att undvika vargjakt. Därmed ignoreras landsbygdens vargproblem, anser duon.

Protest mot vargbeslut i Västmanland

Conny Johansson och Christer Borg, delegater i viltförvaltningsdelegationen i Västmanland, protesterar mot länsstyrelsens vargförvaltning. Här förklarar duon varför de är emot länets vargpolitik.

Landets tätaste vargförekomst finns i ett område bestående av nordvästra Västmanland, norra Örebro län samt östra Värmland. Här är koncentrationen av varg så tät att det mer eller mindre omöjliggör att ha till exempel får för att hålla landskapet öppet. Att ha en hund eller katt lös på tomten är mycket riskfyllt. Många väljer också att inte låta sin baby sova utomhus i barnvagnen. Till det kommer att småviltjakten är helt utslagen och älgjakten inte längre meningsfull. Att jaga med lös hund innebär stora risker för att mista hunden.

Ska ta hänsyn till de vargdrabbade
Varför har det blivit så här, när det riksdagsbeslut som finns säger bland annat att vargstammen ska minskas där den är som tätast för att ta hänsyn till de människor som bor i dessa områden och som lider under vargtrycket?
Vargförvaltningen ska drivas med lokalt inflytande där länsstyrelsen har ansvaret för att så sker. Inget av detta fungerar utan i stället arbetas frenetiskt för att vargstammen ska öka ytterligare trots att de nivåer som beslutats uppnåtts för länge sedan. Västmanland har åtagit sig att förvalta cirka 15 vargar men hyser för tillfället 2-3 gånger så många.

Ingen acceptans för varg bland de berörda
Naturligtvis har de som lever eller verkar på landsbygden tröttnat på det här förhållandet och acceptansen för vargpolitiken, som drivs av Naturvårdsverket genom sin förlängda arm länsstyrelsen, har aldrig varit mindre än den är idag. Vargförvaltningen har helt enkelt kört i diket. Acceptansen för varg finns i första hand hos de människor som bor och verkar på platser där man aldrig kommer att få se eller drabbas av varg.

Ska fokusera på det egna länet
De här frågorna accentuerades när länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation vid sitt möte i juni skulle besluta om en flerårig förvaltningsplan för varg och lodjur. En av ledamöterna reserverade sig mot planen och fick genast medhåll av ytterligare en ledamot som anslöt sig till reservationen.
Reservanterna anser att en förvaltningsplan för Västmanland ska behandla förhållandena i Västmanland och inte förhållandena i Gävleborg, Dalarna eller andra delar av landet. Om så är fallet behöver vi inte ha någon västmanländsk plan.

Ska vi tyngas av ännu fler vargar?
Det är högst rimligt att de som lider under vargtrycket i länet får reda på vad länsstyrelsen vill med vargstammen, eftersom den nivå vi åtagit oss att hålla uppnåtts två-tre gånger om. Ska vi tyngas med ännu tätare stam?
Av planen borde det i stället framgå hur vi ska minska förtrycket av de människor som lever och verkar i de aktuella områdena och därmed leva upp till riksdagens beslut. Det här borde framgå av planen, som saknar såväl tydliga mål som långsiktighet och därmed inte har den förutsägbarhet som påstås i planen.

Inget i planen om fårskötsel och jakt
Av tidigare riksdagsbeslut framgår att det även i vargmarker ska kunna bedrivas fårskötsel, vara möjligt att jaga med lös hund samt bedriva meningsfull jakt i övrigt. I planen sägs inget om detta, något som reservanterna vänder sig emot.
I planen sägs att acceptansen för vargförvaltningen ska öka. Frågan är hur detta ska gå till när myndigheterna fullständigt ignorerar de människor som lever och verkar i vargområdena. Med den vargpolitik som nu regisseras av Naturvårdsverket kommer sannolikt acceptansen att minska ytterligare. Forskare har varnat för detta eftersom en minskande acceptans leder till ökad illegal jakt.

Avstått från att besluta om vargjakt
Reservanterna vänder sig även emot att länsstyrelsen i flera fall avstått att ta beslut om jakt, eller nekat jakt på varg, trots att Naturvårdsverket delegerat den rätten till länsstyrelsen vid flera tillfällen. Det är oacceptabelt eftersom länet med råge uppnått det antal vargar som man åtagit sig att förvalta. Man avstår helt enkelt på länsstyrelsen från att ta något sådant beslut så att det inte ska finnas något att överklaga (man kallar det icke-beslut). Det här är ett förvaltningsrättsligt agerande som vi starkt ifrågasätter. 

Ett spel för gallerierna?
Vi föreslår i stället att det av planen ska framgå att i de fall Naturvårdsverket delegerar beslutsrätten gällande vargjakt till länsstyrelsen ska styrelsen också besluta om ja eller nej till vargjakt samt skälen därtill. Naturvårdsverket delegerar sannolikt inte den rätten till länsstyrelsen om man inte vet att det finns utrymme för vargjakt. För det är väl inte så att Naturvårdsverket delegerar rätten att besluta om eventuellt vargjakt, men sedan inofficiellt säger till länsstyrelsen att inte ta ett sådant beslut? Inget är förvånande längre.

CONNY JOHANSSON, CHRISTER BORG,
DELEGATER I VILTFÖRVALTNINGSDELEGATIONEN
I VÄSTMANLAND