Ingvar Sahlberg är en riktig gigant i Taxsverige. Nu delar han med sig av sin breda erfarenhet och tipsar om hur man kan lyckas med jakthunden. Här med fyrfaldiga championhunden Torbáx Berit och en fin räv.
Ingvar Sahlberg är en riktig gigant i Taxsverige. Nu delar han med sig av sin breda erfarenhet och tipsar om hur man kan lyckas med jakthunden. Här med fyrfaldiga championhunden Torbáx Berit och en fin räv.

Så lyckas du med jakthunden

I Tärnsjö i norra Västmanland finns en riktig gigant i Taxsverige. Ingvar Sahlberg har avlat korthårstaxar i 40 år och haft stora framgångar med sina hundar. Här delar han med sig av sin breda erfarenhet. Tips som kan hjälpa dig att lyckas med din jakthund.

– Jag köpte min första tax 1966 och sedan var jag såld. Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan tax. Den första hunden jag hade, Rosita, var nog också den bästa jakthund, alla kategorier, som jag någonsin upplevt. Det sköts omkring 250 vilt för henne, säger Ingvar Sahlberg.

Hamiltonplaketten

Den hunden blev aldrig champion. Men efter det har utmärkelserna formligen regnat över honom.

Ingvar Sahlberg har fått Hamiltonplaketten för sina insatser inom hundaveln.

Ett tag hade han fyra taxar samtidigt, som alla erövrat avelspris i guld. Helt unikt.

Det har i svensk taxhistoria funnits två taxar som varit fyrfaldiga champion, utställning, gryt, drev och viltspår. Den ena har Ingvar Sahlberg hemma i köket i Torbacka i Tärnsjö när Jakt & Jägare hälsar på – Torbáx Berit.

En social taxfröken

Det är en liten social taxfröken, svart med bruna teckningar och vackert ljusbruna ögon, som direkt kommer fram och hälsar kärleksfullt och diskret. Hon är fyra år och redan fyrfaldigt champion.

Den andra hunden som haft många championat ägdes också av Ingvar Sahlberg. Det var Torbáx Traja.

– Traja var en hund som jag fick tillbaka. Hon är oduglig på jakt, sa han som lämnade tillbaka henne.

– Problemet var att de skjutit alldeles för mycket rådjur för hunden. De hade såtjagat och skjutit direkt. Det fick till följd att hon slutade hålla i dreven tillräckligt länge. Men det blev det ju ändring på, säger Ingvar Sahlberg och ler.

Avlat fram 180 valpar

Genom åren har han avlat fram 180 valpar, varav 120 meriterats.

Ingvar har ägt en strävhårstax men trivs inte med det hårlaget. Det fastnar snö både i tassar och på kroppen i övrigt och det är ett otyg, tycker han.

– Min upplevelse är också att korthåren har bättre skall och oftare är rovdjursskarpa. De vågar sig ända fram till räven eller grävlingen. Ofta har jag haft taxar som till och med motat ut grävlingar, säger Ingvar Sahlberg.

Den lilla valpen ger han lugn och ro och trygghet i hemmet. Men under trygga former får den också lära sig att diskmaskinen och dammsugaren bullrar samt att det kommer folk och hälsar på.

– Hunden måste få vara en del av familjen. Hundar som skuffas undan i källare eller ställs i hundgård har sämre chanser att lyckas. En trygg och harmonisk hund hemma är oftast en bra hund i skogen, konstaterar han.

Och det är väldigt viktigt att hundarna man avlar på är lugna och harmoniska.

En trygg mamma skickar med mycket av sina anlag med modersmjölken.

Bor inomhus

Ingvar Sahlbergs fem avelstaxar får turas om att vara inomhus i hemmet med Ingvar och hans hustru Dagmar.

Annars har de också ett eget hundhus med golvvärme.

Alla valpar föds upp i köket. Han väntar med att börja jaga in unghunden tidigast när den är åtta-nio månader. Innan det är de inte mogna för jakt.

– Det är många taxägare som blir väldigt förtjusta när deras sex-sjumånaders valpar driver i timtal. Taxarna är över huvudtaget tidiga med jakten.

– Men det finns inte en så ung hund som orkar med att både växa och jaga i timtal, förklarar Ingvar Sahlberg.

Brosket är inte färdigutvecklat och resultatet blir boghältor och krångel med ryggarna.

Ingvar Sahlberg jagar in taxen precis om han jagar in en stövare.

Sitter och väntar

Han sätter sig helt enkelt på en sten och väntar på att hunden ska börja söka ut.

Han tycker att den ideala hunden har ett sök på sju till tio minuter och söker ut omkring 300 meter i två riktningar.

När hunden kommer tillbaka flyttar sig Ingvar en liten bit och sätter sig på nytt.

Hur man ska välja valp för att få den bästa jakthunden, det kan inte Ingvar Sahlberg svara på.

– Det kommer hit experter och pekar på olika valpar. Den där och den där kommer att bli bra, den där blir värdelös, säger de.

– Ju längre jag håller på, desto mindre kan jag säga vilken valp som blir bäst.

– Själv har jag oftast tagit den valp som blivit över när valpköparna gjort sina val, säger Ingvar.

Ensam jägare bäst

Han går ensam till skogen med unghunden.

– Man ska aldrig ha jaktkamrater med sig när man jagar in en unghund. Om det sitter jaktkompisar i skogen och väntar på att det ska bli drev, känner hundföraren sig stressad och börjar gå med hunden. Då går man sönder söket för den, säger Ingvar Sahlberg.

Överhuvudtaget tycker han inte att man ska vara många jägare vid taxjakt.

– Två personer går väl bra, men är man tre så är det två för mycket. Så fort det läggs en massa människovittring och blir en massa ljud i skogen, så sticker rådjuren i väg istället för att bukta.

– Går man ut ensam, på marker där det inte jagas väldigt frekvent, brukar det bukta fint och då får man i regel alltid en rejäl skottchans. Sedan är det ju en annan sak hur man förvaltar den chansen.

Lösa i skallet inte bra

Ingvar Sahlberg tycker att det är en styggelse med hundar som är lösa i skallet, som släpper så många väckskall att man tror att drevet är i full gång.

– Min erfarenhet är att hundar med låg rovdjursskärpa, som inte vågar sig på rovdjur, också är lösa i skallet, säger Ingvar Sahlberg.

Han menar att drevdjurets tendens att bukta till stor del kommer an på vilket skall hunden har.

– Skallet ska inte vara för hetsigt utan lugnt och klangfullt. Om drevdjuren vet exakt var de har hunden, har jag upplevt hur drevdjuren kan bukta på bara några hektar.

– Ibland kan man se hur rådjuren liksom leker med hunden, tillägger han.

Nära drevdjuret

Ingvar Sahlberg anser också att en riktigt bra hund sällan blir långt efter drevdjuren.

– Jag har stått på pass och sett hunden innan jag sett rådjuren. Dom måste ha gått förbi redan, har jag tänkt. Men plötsligt har jag skymtat rådjuren i ögonvrån. Då är drevdjuret så säkert på var hunden befinner sig att de inte alls har bråttom undan.

Ingvar Sahlberg tycker att den ideala drevtiden är mellan 70 och 90 minuter. Men han har ingenting emot att skjuta även efter flera timmars drev.

– Om det har buktat på något hundratal hektar hela tiden ser jag inga fel i att skjuta även efter tre-fyra timmar, säger Ingvar Sahlberg.

Många jägare tycker att det är svårt att få de drivande hundarna att bli riktigt bra på blodspår.

Färska slag i blodspåret får den drivande hunden att ta sig an slaget i stället. Ingvar menar att det handlar om att etablera en bra kontakt med hunden.

Korrigera på spåret

– Man måste få så bra kontakt med hunden, att man ser när den släpper blodspåret och börjar rota med någonting annat. Då får man korrigera hunden och sätta den på blodspåret igen.

– Jag brukar säga att det är det lättaste som finns, att göra en hund till eftersökschampion.

Grytträningen börjar Ingvar Sahlberg inte med förrän hunden är minst ett par år gammal. Då börjar han med att testa hundarna i konstgryt under kontrollerade former.

Våga sig fram i gryt

Han vill ha hundar som vågar sig fram mot grytdjuren och inte ligger på distans och skäller.

Ingvar Sahlberg är mycket kritiskt till planerna på att förbjuda träning och tävling med grythundar.

– En räv eller grävling som blivit påkörd av en bil, och exempelvis sprungit in under en lada, lider väl minst lika mycket som en älg som påkörts och blivit skadad.

– Utan träning och tävling kommer vi inte att få fram grythundar.

För att lyckas med jakthunden måste man vara beredd på att lägga ned tid, fastslår Ingvar Sahlberg.

Att ha jakthund handlar om en evig väntan. Man väntar på att tiken ska löpa, att det ska bli valpar, att unghunden ska ta upp ett drev, att drevdjuren ska komma och att hunden ska komma tillbaka efter drevet.

– Man måste verkligen ge hunden tid. Många går ut korta stunder med hundarna, sedan rycker de på axlarna och konstaterar att hunden nog är oduglig. Den hund som inte får vara i skogen kommer heller aldrig att bli någon bra jakthund, säger Ingvar Sahlberg.

Jag vill också diskutera jakthundslydnad med Ingvar Sahlberg, men där har han en ödmjuk inställning.

Tuta vid matskålen

– Jag är hemskt dålig på den biten. Men det är väl bra att så tidigt som möjligt börja tuta eller vissla när valpen ska få mat. Då har man chanser att kunna kalla in hunden under dreven, säger Ingvar Sahlberg.

Det finns förslag inom Svenska taxklubben att uppfödarna inte ska avla på taxar förrän de blivit tre år gamla. Det har föreslagits för att man ska kunna se på avelstaxens föräldrar om det finns anslag för ryggproblem.

– Jag är motståndare till det där. Redan idag är det 15-20 procent färre taxar som registreras på grund av kravet på ögonlysning, kommenterar Ingvar Sahlberg.

”Odaluppfödare”

– Sådana här bestämmelser, som kostar tid och pengar, leder bara till att ”odaluppfödarna” struntar i att registrera valparna och säljer dem ändå, fastslår Ingvar Sahlberg.

Han varnar för att det minskade antalet registrerade taxar riskerar att ge större inavel, eftersom det blir färre hundar att avla på.

– Höjs inavelsgraden, så blir det en tickande bomb som kan få mycket allvarliga följder.

Han är en mycket flitig jägare och gillar alla former av jakt.

Runt om i hemmet i Torbacka hänger troféer överallt. Utöver mängder med fina rådjurshorn finns där bland annat skinn efter björn och järv och hornet efter en udda 38-taggare, samtliga skjutna i Alaska. På väggen i vardagsrummet hänger också ett bogmontage efter en buskbock som sköts i Sydafrika. Det är en rekordbock, men det är en annan historia…