Vi nalkas julfirande och kan glädjas åt att ljuset snart vänder åter. Riktig vinter med snö och klara stilla dagar till julfirande är en efterlängtad julklapp, särskilt som vi haft förstärkt höstrusk genom värme, blöta och blåst.
EN KORTARE VINTER innebär färre dagar med foderbrist för viltet, och mindre svält ökar sannolikheten för god överlevnad och reproduktion. Osäkerheten är ändå stor om viltet får överleva efter ökande härjningar av varg, lo, björn och järv.
Vi jägare upplever allt mer osäkerhet om det finns något överskott, särskilt av kalv, att beskatta. Tydligt syns också allt oftare märken av dödskamp i markerna, och vi tvingas avkorta svåra lidanden för rovdjursskadat vilt.
Att släppa hund är förenat med livsfara och jaktglädje samt att livskvaliteten försvinner. Samtidigt ökar betet på ungskog, och det är logiskt att vilt som är jagat av rovdjur sannolikt behöver konsumera mycket mer foder på grund av mer rörelse och stress.
JÄGARNA BETALAR för att göra samhällsnytta, och det är något som borde uppskattas och ge återbetalning. Men det är sällan så. Ett föråldrat byråkratiskt arbetssätt och fördröjning i beslut försvårar en adaptiv förvaltning.
Nu vill myndigheterna därtill att vi jägare ska betala än mer, då länsstyrelsernas administration går med underskott och de vill utöka byråkratin med att införa flerartsadministration. Detta har Naturvårdsverket lämnat i förslag till regeringen.
JRF har hela tiden ansett att det är helt fel att ineffektiv och föråldrad byråkrati ska få fortsätta, och det är än mer fel att kostnaden ska lastas på jägare och markägare.
I stället behöver den av riksdagen beslutade viltmyndigheten omedelbart inrättas, med ett effektivt arbetssätt och mer beslutsmakt som överlåts till lokal nivå. På så sätt kan vi få viltstammar i balans utifrån de naturgivna förutsättningarna för lokalt jord- och skogsbruk.
EN RESPEKTFULL HANTERING av oss jägare vore även att samhället tar på sig kostnaden för statlig viltbyråkrati. Vi använder en stor del av vår fritid till viltförvaltning med skattade pengar. Staten betalar helt uppenbart inte de stora rovdjurens härjningar på landsbygden och vill nu ta mindre ekonomiskt ansvar för klövviltsadministrationen.
Det vore intressant att jämföra folkrörelsen jakt, som tillhör vårt kulturella ursprung, med det stöd som stadens kulturinrättningar erhåller till exempelvis museum, konserthus, simhallar, bibliotek och idrottsanläggningar.
Nu går vi mot en annorlunda jul – jag önskar alla fin avkoppling, gärna med aktiviteter i skog och mark. Följ myndigheternas råd så att vi bekämpar covid-19.
