I projektet Viltsamverkan i brandens spår beskriver forskarna på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, situationen efter jättebranden i Ljusdal 2018.
Startade 2020
Sveaskog är huvudfinansiär, tillsammans med länsstyrelsen Gävleborg, Svenska Jägareförbundet och Kopparfors Skoga.
2020 startade man och sedan dess har 38 älgkor och 13 tjurar, försedda med gps-halsband, följts i eller i närheten av de tre brandområdena. 2023 presenterades en delrapport, delvis på
grund av att det var dags att byta gps-halsbanden på grund av begränsad batteritid. Nu fortsätter forskningsprojektet och kommer att pågå till och med 2026.
Unik samverkan
I Nordamerika har studier om stora skogsbränders påverkan på klövvilt förekommit, men i Europa och Skandinavien är Viltsamverkan unikt. Den gångna veckan har forskare och andra representanter för projektet bjudit in allmänheten till Färila i Ljusdals kommun för att berätta om sina resultat.
– Bland annat kom jägarna från trakten som har hjälpt till med insamling av älgkäkar, säger Fredrik Stenbacka, forskningsingenjör på SLU.
Vad är det som gör er forskning unik?
– Brandfrågan är fortsatt central, att se successionen efter brand och hur älgen samt annat vilt klarar sig i ett brandhärjat område. Sedan handlar det liksom alltid då det gäller älg om att studera vandringsmönster, vilka djur som rör sig och vilka som är stationära, hur stora hemområden de har och vilka habitat de nyttjar.
”Höga stammar”
– Sedan tillkommer att det är höga stammar med björn i området. Och därtill varg. Att det är så omfattande predation på älgkalvar hade vi inte räknat med, där fick vi revidera oss våren 2021. Vi följer kornas mönster extra noggrant under kalvningssäsongen och ser om något har hänt, där behövs ofta bra hund för att hitta kalvresterna efter predation.
Det hårda predationstrycket resulterar i att bara ett mindre antal kalvar överlever till vuxen ålder. Samtidigt gynnas korna.
Till brunsten
– På våren tar vuxen björn sju till åtta kalvar i snitt per säsong enligt Björnprojektet (se mer nedan, reds. anm.). En ko som tappar kalven tidigt kommer i toppkondition till brunsten, det styr mycket av reproduktionen och många av gps-korna föder tvillingkalvar.
– Framöver ska det bli intressant att se hur brandområdet utvecklas. Redan nu finns det en uppsjö av mat på sommaren. Även om vi ser att älgarna nyttjar brandfältet mer och mer på vintern så är det fortsatt vintertid ett ganska kargt landskap. Vi undrar även hur det övriga klövviltet påverkas, här finns en del kronvilt och rådjur. Rovdjursprojekten har också sändarförsedda vargar och björnar i närområdet.
Båda inom SLU
Skandulv och Skandinaviska björnprojektet, båda inom SLU, är två forskningsprojekt som är kopplade till Viltsamverkan i brandens spår. För det senare är Jonas Kindberg projektansvarig och han betonar det unika i att sammanfoga forskningsrön om älg, björn och varg och dessutom kunna följa hur djuren anpassar sig i ett brandområde.
– Den stora finessen är att markägaren och forskningen är med på samma plan, bara det är unikt. Dessutom arbetar vi med ny teknik och märker björn och varg. Det finns väldigt stora möjligheter att göra det bra forskningsmässigt, säger han och tillägger:
Märka kronvilt
– Framöver hoppas vi kunna märka kronvilt också, som det finns en del av i området, då kan vi följa interaktionen mellan fyra olika arter.
Vad gäller björn så agerar de mycket individuellt i förhållande till älgen. De björnar, fyra år och äldre, som följts tidigare tar i snitt omkring sju älgkalvar per säsong. Men variationen är stor.
– Vi har haft de som tagit 15 kalvar och det finns de som inte tar någon men tog flera året innan. I bland är det yngre björnar som tar många, ibland äldre som gör det.
En oppurtunist
– Som bekant är björnen opportunist, hittar de en vargdödad älg är ju den enklare att äta än ett egetfällt byte. Men vi vet inte varför variationen är så stor. Längre norrut äter de generellt mer kött, men här består en stor del av födan av bär och örter som inte är aktuellt under våren i Norrbotten. Björnen är inte beroende av älg på samma sätt som vargen. Den äter mycket annat på våren och sommaren och på hösten är det mest bär. Myror är en viktig källa till protein som det finns stora mängder av.
En gles stam
Det faktum att det numera är en relativt gles älgstam i området, om än bestående av välvuxna och hälsosamma djur, gör att Jonas Kindberg med intresse följer kronviltsstammens utveckling.
– Man undrar om björnarna kommer att ta kronvilt. Det är ett svårare byte, men i Yellowstone lever björnarna till stor del på deras motsvarighet till vårt kronvilt.
Vad gäller björnstammens framtid tycker Jonas Kindberg att det finns skäl att funder på om avskjutningen är för hög.
”Knäcker björnarna”
– Jag tror att det finns risk att man knäcker björnstammen. Datamodellerna visar att nuvarande nivå snabbt reducerar björnstammen. Risken är att man sänker stammen så att det inte blir jaktbart. Förra året sköt man över 30 procent av de radiomärkta djuren, medan vi räknar med att cirka tio procent balanserar stammen.
Två vargrevir
I anslutning till marken finns det också två vargrevir – Stagelåsen, där fyra vargar märktes förra året. I öster gränsar det mot reviret Prästskogen där alfatiken har dött och den kvarvarande hanen är den enda märkta vargen. Varje sändare kostar 30 000 kronor, är robustare än en vanlig sändare till en hund och ska ha en batteritid på ett par år, men mycket kan hända i skogen.
– Vi planerar att märka om snart, ett problem är ju att sändarna slutar att fungera i förtid. Vargarna lever ett hårt liv med fighter med älgar och annat, berättar Håkan Sand, docent och projektledare för Skandulv.
Extra intressant
Sedan nämner han att flera förhållanden bidrar till att den forskning som han bedriver i Ljusdalstrakten är extra intressant. Ett av dem är att älgstammen är förhållandevis gles.
– Vi har inte tidigare studerat hur varg agerar med en gles älgstam. Dessutom finns där den tätaste björnstammen med 25 till 30 vuxna djur per 100 000 hektar. I området finns också ett fåtal rådjur och lite kronvilt, men under två år har vi bara sett hur vargarna slår älg.
– Vi har också noterat att vargarna tar uteslutande kalv, vilket är märkligt eftersom även björnarna beskattar kalvstammen hårt. Generellt gäller att björnarna är dominanta, de kan ta över en vargslagen älg från vargarna men det omvända är mera sällsynt.
