Det är Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som går ut med resultat från ett forskningsprojekt som bygger på att man har använt data som samlats i Storbritannien.
Över tid
Där finns det en långvarig tradition med naturinventeringar som visar förändringar i biologisk mångfald över tid. Man har också tillgång till markanvändningskartor ända sedan 1930-talet och långa tidsserier av väderdata.
Sammantaget möjliggör källorna studier och analys av hur förstörda livsmiljöer och klimatförändringar påverkar den biologiska mångfalden.
Bete och ängar
– Precis som i Sverige har den största förändringen varit förlusten av naturbetesmarker och ängar, vilken i låglandet var över 90 procent, säger Alistair Auffret, universitetslektor i landskapsekologi på SLU.
Bland annat använde forskarna mer än 20 miljoner observationer av växter, fjärilar och fåglar från inventeringar som framför allt gjorts av allmänheten.
Överraskande nog visade det sig att i de miljöer som förändrats mest hade få arter försvunnit och till och med ökat inom alla artgrupper.
På sikt
Problemet är att det på sikt tenderar att bli så att samma arter gynnas, vilket leder till utarmning.
– Biologisk mångfald handlar inte bara om antalet arter på en plats utan också om vilka arter som finns där, kommenterar Teresa Montràs Janer, tidigare postdoktor på SLU, som ledde en av studierna.
Framför allt är det förekomsten av naturbetesmarker som på en nationell nivå bidrar till att artrikedomen upprätthålls, detta trots en dramatisk minskning av sådan mark.
”Risk minskar”
– Nu ska vi i ett nytt projekt undersöka hur förändringarna i den biologiska mångfalden i både Storbritannien och Sverige har påverkats av naturvårdsinsatser, till exempel hur mycket arters utdöenderisk minskar när viktiga livsmiljöer skyddas, avslutar Alistair Auffret.
