FOTO: BERTIL PETTERSSON Förbundsordförande Solveig Larsson konstaterar att verkligheten har besannat tidigare farhågor: "Vi ser verkligen effekterna av det som JRF:s årsstämma påtalade för många år sedan när kravet på nej till frilevande varg formulerades", säger hon.

JRF svarar Naturvårdsverket om rovdjur

I Sverige ska antalet stora rovdjur hållas vid gränsen för gynnsam bevarandestatus, och besluten fattas nära medborgarna. Det är två huvudpunkter i JRF:s remissvar till Naturvårdsverket angående ändringar av rovdjursförvaltningen.

I förra veckan kommenterade Jägarnas Riksförbund, JRF, Naturvårdsverkets förslag på ändringar i förordningen för förvaltning av stora rovdjur, N2019/01737.

Inledningsvis i remissvaret fastslås att det för JRF är viktigt att ”beslut om jakt och viltförvaltning” fattas så nära medborgarna som möjligt.

Tre områden

Därför anser förbundet att det är bra att de tre förvaltningsområdena för rovdjur får ett ökat inflytande och att beslut fattas av dem i stället för av respektive län:

”JRF:s utgångspunkt är att de politiska besluten om miniminivåer ska respekteras och eftersträvas och att nivåerna för rovdjurspopulationerna ska fattas på en sådan nivå att de politiska besluten uppnås.”

– Sverige har förbundit sig att upprätthålla gynnsam bevarandestatus, men om vi går under något år finns ingen sanktion. Det vore naturligt att vi någon gång kom under med tanke på människorna som lever med stora rovdjur, kommenterar JRF:s förbundsordförande Solveig Larsson.

Hon tillägger:

– I grunden vill vi att besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt. I det här fallet ser vi att viltförvaltningsdelegationerna blivit rundningsmärken, därför behövs en annan hantering.

Omfördela individer

JRF understryker också i remissvaret att ”inlåsningseffekter” mellan rovdjursförvaltningsområdena inte får förekomma. Om populationen av en art ”inom ett område förändras kraftigt och snabbt” måste det gå att ”omfördela individer (på pappret) för att på så sätt skapa en adaptiv förvaltning”.

– Riksdagsbeslutet från 2013 säger att vi ska omfördela och minska rovdjursantalet där det är som störst. Därför är det angeläget att snabbt skapa ett system som bidrar till att riksdagens beslut kan uppnås, säger Solveig Larsson.

Enhetliga termer

Enligt JRF bör dessutom en enhetlig terminologi införas inom rovdjursförvaltningen. Till exempel bör antalet djur anges med begreppet ”individer” och inte som ”föryngringar eller liknande”. Förbundet anser även att björn, lodjur och järv ska behandlas på samma sätt som varg och enbart redovisas per rovdjursförvaltningsområde:

”Det finns inga skäl att särbehandla de övriga rovdjuren utan inlåsningseffekterna är lika påtagliga för dem som det är för vargen.”

Avslutningsvis riktar JRF en uppmaning till Naturvårdsverket om att ”säkerställa att rovdjursinventeringen utvecklas och på ett bättre sätt speglar rovdjurspopulationerna över landet”.

Ingen spårsnö

Man poängterar att populationerna av stora rovdjur är undervärderade och att avsaknad av spårsnö är ett stort problem då rovdjuren nu sprider sig söderut. Vidare, skriver man, är inventeringarna ”oerhört kostsamma och ställer allt för höga krav på länsstyrelsernas organisation, i synnerhet som flera rovdjur inventeras samtidigt och länsstyrelsens personal då har svårt att fysiskt kontrollera de spår som rapporteras”.

– Tilltron för rovdjurspolitiken är mycket låg och vi ser verkligen effekterna av det som JRF:s årsstämma påtalade för många år sedan när kravet på nej till frilevande varg formulerades, säger Solveig Larsson.