Lodjuren i Sverige var ytterst få under början av 1900-talet. Men i dag har de stora kattdjuren återkoloniserat Sverige med stor framgång och med en population som ligger på mellan 1 200 och 1 600 individer, skriver Statens lantbruksuniversitet, SLU, i ett pressmeddelande.
Ingen population
Man konstaterar också att så sent som 2003 fanns det ingen permanent lodjurspopulation i södra Sverige, en region där det under vintern 2021/2022 uppskattades att det fanns 345 individer, vilket är mer än dubbla miniminivån.
Men vad är det som gjort att lodjuren har varit vinnare under flera decennier? Den frågan, och andra, besvarar Heather Hemmingmoore i sin avhandling vid SLU: ”Lodjurens återkolonisering från centrala till södra Sverige – en framgångssaga”.
GPS-spårning
Med hjälp av data från bland annat gps-halsband har Heather Hemmingmoore kartlagt hur lodjuren rör sig i och använder landskapet. I samband med detta konstaterade hon att mer än hälften av marken i södra Sverige är lämplig för lodjur.
Därmed är det första kriteriet för en framgångsrik etablering uppfyllt. En annan utmaning då populationerna är glesa är svårigheterna att hitta en partner för parning. Men också här klarar sig lodjuren bra. Trots en inledningsvis långsammare tillväxt i södra Sverige än i landets centrala delar har den genetiska mångfalden inte förlorats.
”Lämpliga miljöer”
– Det är goda nyheter! Lodjuren har en imponerande förmåga att sprida sig över hundratals kilometer, även över olämpliga livsmiljöer som jordbruksmark eller områden med bebyggelse. Det har hela tiden funnits ett genetiskt utbyte mellan lodjuren i centrala och södra Sverige, säger Heather Hemmingmoore.
