Naturvårdsverket har analyserat under vilka förutsättningar referensvärdet för varg kan sänkas till mellan 170 och 270 individer, något som bland andra landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) vill.
Möjlig sänkning
Enligt myndighetens analys skulle det vara möjligt att sänka referensvärdet förutsatt att:
- I genomsnitt två till tre invandrade individer med östligt ursprung etablerar sig i populationen varje tioårsperiod.
- Födslotal och dödlighet i populationen inte försämras jämfört med dagens nivåer.
- Det bedrivs en ökande grad av individbaserad och mer resurskrävande vargförvaltning som involverar genetisk provtagning och analys.
Om referensvärdet bestäms till den lägre delen av intervallet, alltså i närheten av 170 vargar, krävs dessutom:
- Att övervakning och förvaltning av populationen blir mer individbaserad, inkluderande utökad genetisk provtagning och analys som underlag för olika typer av förvaltningsbeslut om till exempel jakt, märkning och flytt.
- Att man i Sverige är beredd till ett större biologiskt och juridiskt risktagande än i dag.
Kostsam baksida
Ökad övervakning och förvaltning har dessvärre en baksida, påpekar Naturvårdsverket – kostnaden för att ha varg i Sverige kommer att öka. Bland annat nämner man att förflyttning av vargar inte är billigt då det rör sig om en ”komplex, resurskrävande och kontroversiell åtgärd”.
Ett annat problem är risken för att det kan bli svårare att ”få till stånd snabba förvaltningsbeslut om till exempel skyddsjakt”.
”Hota vargen”
– De juridiska riskerna gäller dels att en negativ populationstrend skulle kunna hota vargens gynnsamma bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet och därmed försvåra möjligheterna till aktiv förvaltning genom jakt, dels det överträdelseärende avseende licensjakt som EU-kommissionen fortfarande har öppet mot Sverige, säger Mona HansErs, chef för viltanalysenheten på Naturvårdsverket.
