Det är den mest omfattande genetiska studien som har genomförts angående älg i Skandinavien.
Analyserna har gjorts av forskare från Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram.
Resultatet redovisas i tidskriften Communications Biology.
Var en spillra
Utgångspunkten är att det inte var speciellt länge sedan som den svenska älgstammen var en spillra av vad den en gång var – och skulle komma att bli igen.
I dag beräknar man att det finns omkring 320 000 älgar i Sverige och varje år fälls omkring 60 000 av dem.
Men under 1800-talet och början på 1900-talet var läget krisartat för stammen som jagats hårt sedan 1400-talet – den bestod bara av ett 1 000-tal individer.
Men trots den kritiska situationen visar forskarna nu att älgstammen inte tappade i kvalitet på grund av genetisk utarmning.
– Trots att utrotningen var nära förestående visar älgarna inga starka bevis för förlust av genetisk mångfald, säger Nicolas Dussex, som är den forskare som har lett arbetet vid Stockholms universitet.
87 älgar
I den färska studien analyseras 87 älgar från 1840-talet fram till 2019, materialet har tagits från hela Sverige, även från Öland.
Trots det minskande antalet älgar och risken för inavel landar forskarna i att det är mindre sannolikt att populationen har drabbats av genetiska defekter.
Dessutom fann forskarna att det finns regionala skillnader mellan svenska älgar. I de södra landsdelarna är stammen mera utsatt för risker med inavel.
– Därför kan det finnas en risk för minskad genetisk hälsa om spridningen minskar bland subpopulationer, särskilt i södra delen av utbredningsområdet, säger Nicolas Dussex.
Forskarna lyfter fram att det viktigaste rönet med anknytning till studien är att det under senare decennier har inträffat genetiska förändringar i älgstammen. Dessa förändringar är kopplade till gener med betydelse för individuell hälsa – till exempel fertilitet, insulin, fettmetabolism och kroppsvikt.
Påverkar hälsan
Upptäckterna gällande älg har även bäring på förvaltningen av andra hjortdjur.
– Våra resultat visar att inte bara tidigare nedgångar utan även nuvarande förvaltning kan påverka vilda populationers hälsa under en relativt kort tidsperiod, säger professor Linda Laikre vid Stockholms universitet.
Hon tillägger:
– Genetiska överväganden och indikatorer för genetisk mångfald bör införlivas i förvaltningsplaner för vilda djur. Tidigare har vi haft teoretiska resultat som visat detta men nu styrks dessa även av empiriska data.
