Försommaren 2009 är prinsessan Madeleine fadder åt rödkullan Malin och kronprinsessan Victoria blev fjällkon Lisas gudmor. Frågan är hur kornas framtid blir på Svedbovallens fäbod, nära Galvenrevirets vargar. Vargjakten bör fokuseras på att rädda fäbodkulturen, anser fäbodbrukarna.
Foto: Jocke Lagercrantz/GFF Försommaren 2009 är prinsessan Madeleine fadder åt rödkullan Malin och kronprinsessan Victoria blev fjällkon Lisas gudmor. Frågan är hur kornas framtid blir på Svedbovallens fäbod, nära Galvenrevirets vargar. Vargjakten bör fokuseras på att rädda fäbodkulturen, anser fäbodbrukarna.

Låt vargjakten rädda fäbodarna

Gävleborgs fäbodförening vädjar om att licensjakten på varg koncentreras på att rädda fäbodkulturen. En del tjänstemän har inte förstått vilket hot vargstammen är mot fäbodarnas boskapshållning. Som det ser ut nu missgynnar vargjaktsbeslutet fäbodbrukarna. Särskilt olyckligt är det att Galvenvargarna fredas.

Naturvårdsverket har beslutat att 27 vargar får fällas i allmän licensjakt mellan 2 januari och 15 februari. Det anses viktigt att skydda östvargar som nyss kommit in i Sverige och Norge och deras avkommor. Därför tillåts inte jakt i och kring Galvenreviret i Gävleborgs län.
Annars sker jakten slumpmässigt. Det vill säga att det beror på vargjägarnas kunskap och intresse var i de aktuella länen som vargar kommer att skjutas.
Inte fälla sändarmärkta vargar
Någon metodisk jakt för att koncentrera avskjutningen till områden med särskilda problem sker inte. Naturvårdsverket uppmanar bara jägare att inte fälla sändarmärkta vargar, eftersom några östvargar kan vara på vandring.
Gävleborgs fäbodförening anser att beslutet missgynnar fäbodbruket och vädjar till alla vargjägare att så långt möjligt koncentrera sin jakt till områden med fäbodbruk och i synnerhet där fäbodbetet sker på traditionellt vis.
Olyckligt att Galvenvargar fredas
För fäbodbruket i Gävleborgs län är det särskilt olyckligt att jakt inte tillåts på vargarna i Galvenreviret. Där finns också ett vitalt fäbodbruk.
Ordföranden i Gävleborgs fäbodförening, Calle Höglund, berättar att när man träffade länsstyrelsen behandlades den nya rovdjurspolitiken. Då togs missuppfattningen upp om att fäbodbete sker på inhägnade åkerlappar nära fäbodens byggnader. Traditionellt fäbodbete sker utan hägn, fritt på skogen.
Bevarandet av hotade lantraser
Detta är inte bara viktigt för brukarens ekonomi utan också för bevarande av hotade lantraser där de hör hemma och skogens övriga biologiska mångfald.
Vid mötet gjorde Viltskadecenters chef, Inga Ängsteg, bedömningen att det är orimligt att förena stationära vargar och skogsbete. Inte för av att vargarna äter upp alla tamdjur, utan på grund av att brukarna blir ”sjuka” av det merarbete och den press och oro som det innebär att ha varg på området.
– Jag hoppas att man i den regionala förvaltningen kan bli bättre på att tydligt definiera att varg inte är lämpligt i vissa områden, sade Inga Ängsteg.
Varg där det inte går kor på skogsbete
Ska det dessutom vara 210 vargar finns det områden i landet utan skogsbete där de kan vara.
– Varg uppskattas kanske inte, men det finns ställen där påverkan på näringsverksamhet är mycket begränsad och där det också är möjligt att förebygga störningar, tillade Inga Ängsteg.
Mot detta står ett uttalande av naturvårdshandläggaren Jessica Backeryd på länsstyrelsen i Jämtland. I en intervju den 9 december i Länstidningen ser hon inte vargetablering som något hot mot fäbodbruk.
Med exempel från en fäbodmiljö i Lillhärdal påpekar hon att det är ovanligt att varg angriper tamboskap och att man som djurägare har ett ansvar att se till sina djur och att ha bra stängsel.
Tjänstemän förstår inte fäbodbruket
Jessica Backeryd hör till de tjänstemän, som inte tagit till sig hur fäbodbruk bedrivs, Vi behöver en planmässig, förebyggande skyddsjakt på varg, inget lotteri.
Gävleborgs fäbodförening anser att frågan om varg i fäbodmiljöer behöver diskuteras öppet och med samlad expertis och näringsföreträdare. Därför kommer detta att sändas till de ansvariga för det årligen återkommande Vargsymposiet i Vålådalen med uppmaningen att ägna årets symposium åt denna och näraliggande frågor.
Calle Höglund och Margareta Kristoffersson, GFF (Gävleborgs fäbodförening)