De första nässtyngsflugorna upptäcktes i norra Norge på 1980-talet. De har spridit sig söderut sedan dess. Utvecklingen är tidsmässigt och geografiskt likartad i Sverige.
Nu har forskarna från Norsk institutt for naturforskning (NINA) och Veterinærinstituttet undersökt fluglarver i älghuvuden från kommunerna Oslo, Aurskog-Høland och Kongsvinger på Östlandet och från Selbu, Tydal, Malvik, Stjørdal och Meråker i Tröndelag.
Tätare bestånd
109 älghuvuden testades. I 72 procent av huvudena påträffades larverna.
Forskarna undrar om ökningen över tid kan bero på att älgbeståndet är tätare eller på klimatförändringarna eller en kombination av dessa omständigheter.
Det var lättare att hitta larverna i fallvilt än i älgar som jägare hade skjutit. Ett förhållande som har fått forskarna att fundera på om fallviltet hade dött på grund av angreppet eller om flugan valde lägga sina larver i fallvilt. Fler yngre älgar var drabbade än äldre.
Drabbar yngre djur
Nässtyngsflugan sprutar in sina millimeterstora larver i älgens nässporrar och larverna utvecklas där och i svalget över vintern. De hostas sedan ut. Infekterade djur kan få dålig kondition och förhöjd kroppstemperatur. Särskilt yngre djur kan drabbas hårt, bland dem är dödligheten hög.
I enstaka fall har larver påträffats i ett mänskoöga. Man tror att flugan förväxlat det öppna ögat med en älgnäsborre.
– Förekomsten av larver var överraskande hög, säger seniorforskare Christer Moe Rolandsen vid Norsk institutt for naturforskning (NINA).
Han säger att forskningen visar behovet av mer övervakning av hur parasiter påverkar viltet.
Nässtyngsflugor har också påträffats hos rådjur och ren.
