Granngården bröt samarbetet med jaktfientliga Djurskyddet och är sedan dess ny leverantör av hundfoder till Mikael Moilanens hundar.
Granngården bröt samarbetet med jaktfientliga Djurskyddet och är sedan dess ny leverantör av hundfoder till Mikael Moilanens hundar.

Djurskyddet bekänner färg

Jaktfientlig organisation som vill stoppa löshundsjakt

Nu visar föreningen Djurskyddet sitt rätta ansikte: Organisationen är rakt igenom jaktfientlig och har som syfte att stoppa exempelvis löshundsjakten.

För några veckor sedan offentliggjordes det att företaget Granngården inlett samarbete med Djurskyddet. Den gamla kundkretsen rasade: Hur kan ett företag med en så stark lantlig anknytning plötsligt börja göra affärer med en organisation som bland annat kämpar för att få bort den viktiga löshundsjakten? En organisation som vill stoppa vargjakt? En organisation som tycker att jägarnas pengar för jaktkortet ska delas ut till andra än jägarna själva?

Ingen sammanblandning
I diverse facebooktrådar heter det att Djurskyddet inte alls är jaktfientligt, exempelvis att det måste ha skett en sammanblandning med Djurens Rätt. Men så var det inte.
I tidningen ETC skriver nämligen generalsekreteraren i Djurskyddet och ordföranden i Djurens Rätt en gemensam debattartikel. Återigen klagar de över vargjakt och ”plågsam löshundsjakt”. De vet säkert, men det struntar de i, att Sverige har en strikt reglerad löshundsjakt. Det är förbjudet att utsätta vilt för lidande.
Det är med andra ord förbjudet att jaga djur på ett sådant sätt att de plågas. Jägarkåren kämpar hårt för att få bort hundar som inte uppfyller de stränga kraven. Vi tränar i specialhägn för att exempelvis få bort hundar som är för skarpa för vildsvinsjakt och använder inte högbenta och snabba hundar som förföljer rådjur länge. Vi kan inte heller ha hundar som blir för närgångna på älgar och hjortar, för då blir de inte gamla.

En enkel fråga
Jag misstänker dock, på goda grunder, att Djurskyddet och Djurens rätt har en annan agenda. De vill ha bort löshundsjakten eftersom den kommer i konflikt med vargen. De inbillar sig nämligen att striden kring en konstgjord vargstam i den södra halvan av landet knappt skulle finnas bara jägarna slutade med löshundsjakt.
Bland de fundamentala krafter som sympatiserar med Djurskyddet och Djurens Rätt kämpar man också hårt för att jägare som släpper sina hundar i vargrevir ska betraktas som hundplågare. Det borde vara förbjudet, tycker de.
Min enkla fråga: Är det mer djurplågeri när en jakthund blir attackerad av varg än när något vilt djur blir det. Är det inte mer djurplågeri att hindra en jakthund från att göra det den avlats till och det som den älskar mest?

Vill ta jägarnas pengar
Djurskyddet och Djurens Rätt vill också ta jägarnas pengar och dela ut dem till andra, som enligt deras sätt att se på saken har sundare inställning till den svenska vargodlingen. De vill alltså att pengarna som jägarna betalar in för statligt jaktkort ska ges till andra organisationer än jägarnas. De vill ta från jägarna och ge till jaktmotståndarna.
Jag blev ny kund hos Granngården efter att företaget meddelat att man bryter samarbetsavtalet med Djurskyddet. 30 kilo hundfoder köpte jag första omgången. Dessutom tog jag en selfie utanför butiken. Djurskyddet och Djurens Rätt klagar över att mig och alla andra som därmed deltagit i en ”aggressiv kampanj”. Det finns inget aggressivt i det. Men det kanske också ska vara förbjudet, att göra affärer med sådana företag som man tycker delar ens värdegrund?

Nästa selfie från katthemmet
Ett återkommande argument i facebookdebatterna har varit att vi jägare inte bryr oss om djur och att det nu är hemlösa katter som drabbas när Granngården hoppat av samarbetet med Djurskyddet. Svaret är att jag ömmar för alla levande varelser och därför kommer nästa selfie jag tar att bli i samband med den liten gåva till något lokalt katthem, där jag hittar företrädare som inte har som utgångspunkt att jakt och jägare ska bort.