Naturvårdsverkets (NVV) förslag ”Vägledning kring brukande av klövvilt som en resurs” syftar till att säkerställa viss miniminivå av älgbeståndet i Sverige. Där ingår konceptet som kallas ”Jaktmin” som innebär ett minsta långsiktigt jaktuttag av älg per 1 000 hektar.
Lokala beslut bäst
JRF skriver i sitt remissvar att förslaget riskerar att centralisera viltförvaltningen ytterligare och prioritera rovdjur framför klövvilt och jägare. JRF menar att vilt är en resurs som bäst förvaltas genom lokala beslut baserade på lokal kunskap.
Ökar byråkratin
NVV föreslår införandet av ett ”minsta långsiktigt jaktuttag” (Jaktmin) för älg, beslutat av viltförvaltningsdelegationerna. JRF motsätter sig detta, då det skulle öka byråkratin och fjärma besluten från jägare och markägare. Förbundet påpekar att nuvarande förvaltningssystem redan bygger på NVV:s strategi och att ytterligare detaljstyrning är onödig.
JRF betonar att uppskattningar av älgstammen är osäkra och att lokala förvaltare har bättre insikt än viltförvaltningsdelegationerna. De varnar för att ett införande av Jaktmin kan leda till att älgjakt stoppas helt i vissa områden. Dessutom anser JRF att rovdjurstrycket är för högt och att jaktuttag ska prioriteras framför rovdjurens påverkan. Förbundet motsätter sig även införande av Jaktmin för andra klövviltarter.
Missnöje även hos LRF
Även Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, riktar kritik mot förslaget i sitt remissvar till NVV. LRF:s kritik bygger på de eventuella ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av en för stor älgpopulation. Fokus i remissvaret är de negativa effekterna av betesskador på skogsbrukets produktivitet och skogens förmåga att binda koldioxid.
