Vidare i rapporten står att läsa under det stycke som avhandlar beslut om skydds- och licensjakt: Det finns heller inget statistiskt samband mellan antalet vargar och antalet angrepp på tamdjur, vilket innebär att ett färre antal vargar inte nödvändigtvis leder till färre angrepp.
Riktlinjerna får ändras igen
Riktlinjerna för skyddsjakt har nyligen uppdaterats. Tanken var att det ska gå att fatta skyddsjaktsbeslut snabbare. Beslutsfattandet ska ”präglas av skyndsamhet, saklighet och tydlighet”. Men med en helt ny vargförvaltning skriver nu verket att en mer individbaserad förvaltning sannolikt kräver att de nyligen uppdaterade skyddsjaktriktlinjerna behöver omarbetas. Det vill säga – det kommer att bli svårare att få ett beslut på skyddsjakt.
Genetiken
Innan ett beslut fattas måste man veta exakt vilken varg det är som är aktuell. Är det en ”genetiskt viktig” individ så lär det inte bli någon skyddsjakt av. Om det är en genetiskt icke-viktig varg så måste man spåra djuret och vara hundraprocentigt säker på att det är samma varg som stått för angrepp innan man skjuter den.
Det är mycket som fortfarande är osäkert beträffande den nya vargförvaltningen men en sak står klart: det kommer inte att bli mindre krångel och byråkrati.
