Pete Pekins, professor vid University of New Hampshire, presenterade i sitt föredrag “Moose and Winter Ticks in the Northeastern US – A 50 Year Itch…” tydliga bevis på sambandet mellan vinterfästingar och älgarnas hälsa och överlevnad. Genom studier av över 500 radiomärkta älgkor och kalvar har forskargruppen kunnat visa att återkommande massiva parasitangrepp orsakat extremt hög kalvdödlighet – i många fall över 50 procent – och försämrad reproduktion hos vuxna djur.
Fästingarnas påverkan
Vinterfästingar angriper älgar främst under hösten, men den verkliga påverkan märks under vintern. Parasiterna livnär sig på blod och orsakar stor fysiologisk stress. Blodförlusten påverkar särskilt unga djur med liten kroppsmassa och låg fettreserv. Även om vuxna älgar sällan dör direkt av fästingangrepp, drabbas de indirekt genom försenad könsmognad hos ungdjur, minskad andel tvillingfödslar och låg föryngringsfrekvens.
Energi- och överlevnadsmodeller visar att dräktiga älgkor ofta är fysiologiskt komprometterade i slutet av vintern, och att många kalvar helt saknar tillräckliga resurser för att överleva. Pekins menar att detta skapar ett slags självförstärkande värd-parasit-system, där älgarnas utnyttjande av samma födoområden under höst och vår gynnar fästingens livscykel.
Klimatets roll
Problemet förvärras av klimatförändringar. Höstarnas allt mildare väder gör att fästingarna får längre tid att angripa älgarna innan vintern slår till. Detta leder till fler och mer intensiva angrepp, vilket ytterligare ökar dödligheten hos kalvar och pressar populationens återväxt.
Få lösningar i sikte
Eftersom vinterfästingen är en täthetsberoende parasit – alltså att parasitangreppens omfattning ökar med antalet värddjur – är den enda möjliga motåtgärden att minska älgstammen. Men detta är en svår balansgång. Pekins beskriver detta som en övning i “kontraintuitiv utbildning” – att övertyga både allmänhet och förvaltare om att färre älgar kan vara nödvändigt för att rädda stammen på sikt.
Stor utmaning
Vinterfästingen har visat sig vara en av de största utmaningarna för älgarnas hälsa i nordöstra USA. Trots att älgpopulationen historiskt har gynnats av god tillgång på föda, få rovdjur och försiktig jakt, hotar nu ett till synes obetydligt parasitangrepp att rubba hela den ekologiska balansen, menar Pekins. I takt med klimatförändringarna ser behovet av långsiktig och kunskapsbaserad förvaltning ut att bli allt viktigare för att bevara arten i regionen.
Älgar i Norden?
Med tanke på nordiska förhållanden så finns merparten av de nordamerikanska älgarna till största del söder om det nordiska älgbältet, vilket betyder att skillnaderna är betydande, inte minst avseende klimat, dagslängd och natur.
