Rapporten till EU
Sveriges rapportering enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet till EU görs vart sjätte år och visar hur tillståndet ser ut för 89 livsmiljötyper och 174 arter i Sverige. Europeiska miljöbyrån (EEA) sammanställer sedan läget inom hela unionen. Rapporteringen innehåller en bedömning av om arter och livsmiljötyper kommer att finnas kvar på lång sikt; det vill säga om de har gynnsam bevarandestatus. Det är den mest omfattande sammanställningen av läget för den biologiska mångfalden inom EU.
Källa: Naturvårdsverket
Fjärilar och vedlevande insekter hör till de arter som har det allra svårast. Samtliga fjärilsarter i Sverige bedöms ha dålig bevarandestatus. Orsaken är bland annat att betesmarker växer igen när djurhållningen minskar och marker inte längre sköts. Även många vedlevande insekter försvinner när bristen på död ved i skogslandskapet blir allt större.
Skogar och marker hotas
Naturvårdsverket pekar på skogsbruk, utdikade våtmarker, klimatförändringar och invasiva arter som stora hot. Bara fjällbjörkskogar och vissa myrmarker i alpina områden har i dag en gynnsam status. I övrigt är bilden dyster: de flesta gräsmarker, kustdyner och skogar klassas som dåliga eller otillräckliga ur naturvårdssynpunkt.
Även havsmiljöer under press
Också till havs ser det illa ut. Tumlaren, en liten tandval i svenska vatten, är på gränsen till utrotning i Östersjön. I Bälthavet har populationen minskat kraftigt, framför allt på grund av bifångster i fisket.
Positiva exempel visar att åtgärder fungerar
Samtidigt visar rapporten att långsiktiga insatser kan vända utvecklingen. Uttern, som länge var hotad, har gjort en stark återhämtning tack vare naturvård och minskade miljögifter. Även järven ökar i både antal och utbredning, särskilt nedanför fjällkedjan.
Naturvårdsverket efterlyser mer insatser
– Det behövs omfattande åtgärder för att värna arter och livsmiljöer. Vi ser bland annat att skogsbruket och bevarandet av ängs- och betesmarker är avgörande, säger Fredrik Hannerz, avdelningschef på Naturvårdsverket i ett pressmeddelande.
EU:s förordning om restaurering av natur ska påskynda arbetet i medlemsländerna, och Sverige ska nu ta fram en nationell plan.
Jägarna redan en del av lösningen
För jägarkåren är rapporten knappast en överraskning. I generationer har markägare och jägare hållit marker öppna genom bete, slåtter och viltvård. Att naturvårdsnyttan av jakt och markskötsel ofta underskattas blir återigen tydligt.
Ängar och betesmarker, våtmarker, insatser för fältvilt och predatorjakt är exempel där jägare gör konkreta insatser som gynnar hotade arter – insatser som myndigheterna nu lyfter fram som nödvändiga.
Frågan är om Naturvårdsverket och EU lyckas skapa praktiska förutsättningar för fortsatt skötsel på landsbygden, eller om man fastnar i byråkrati. För jägarna är naturvård en vardaglig verklighet – inte bara en paragraf i en rapport.
