Kammarrätten i Sundsvall verkar behöva grubbla länge på rovdjursvännernas argument i de överklaganden som har lämnats in. Samtidigt försvinner antalet möjliga jaktdagar snabbt och de jägare som har lagt tid och pengar på att planera lodjursjakt verkar ha tagit en stor risk.
Nuvarande regelverk, med praxis utvecklad av domstolarna själva (med hänvisning till Århuskonventionen), är inte värdigt en rättsstat. De människor som främst berörs, det vill säga tamdjursägare och jägare, får inte föra sin talan. Enbart miljöorganisationer, som får vara utländska och dessutom så löst sammansatta som Facebookgrupper, är berättigade att överklaga. De lokalt berörda med grundlig kunskap om sakförhållanden är däremot utestängda.
Miljöorganisationernas argument svingar både vitt och brett. Från sårbar djurart över parningstider till Österrikes vargjaktsbeslut i EU-domstolen samt att i miljömål måste näringsutövarens intresse med viss marginal väga tyngre.
Populationen är stabil
Enligt Sveriges lantbruksuniversitet är dock lodjurspopulationens utveckling en framgångshistoria, och nu har vi en population som är lika stor som för 200 år sedan. Naturvårdsverket konstaterar att populationen är fortsatt stabil och även Artdatabanken bekräftar det.
Väl känt är att antalet funna lodjursföryngringar varierar mellan år på grund av olika faktorer. Svåra inventeringsförhållanden är en känd faktor, och såväl frånvaro av snö i Syd- och Mellansverige som besvärliga snöförhållanden i norra Sverige.
Begränsad tilldelning
Foto: Simon Pudas
Senaste årets inventering, 2025, visade på cirka 1 400 lodjur i landet, och rätten att fatta beslut om licensjakt delegerades till länsstyrelserna. 14 län beslutade att 153 lodjur får fällas.
Norrbotten tillät ingen licensjakt och i Västerbotten fick inga lodjur jagas i nordöstra delen av länet mot Norrbotten för att gynna utvecklingen av antalet lodjur. I länen söder om renskötselområdet begränsades besluten ytterligare genom hondjurskvoter.
Sverige ska ha minst 870 lodjur för att upprätthålla gynnsam bevarandestatus och att fälla 153 djur kan på intet sätt riskera att Sverige nalkas miniminivån.
Men nu får vi sitta på åskådarplats, medan lodjurskramarna får breda ut sig i de juridiska snårskogarna och de rådjur som vi stöttar under snövintern blir till lodjursföda.
