Ronnys björnskällare, gråhunden Dennis, kom ifatt björnen ganska fort och ställde den. Efter två timmars ansmygning avfyrades det fällande skottet.
– Han stod i 16 timmar med en björn förra året, så jaktlusten är det inget fel på. Men sen vet man aldrig hur långt björnen har gått. De rör sig över stora ytor, berättar Ronny för Värmlands Folkblad.
Bernt Runnelid följde också med, beväpnad med en grovkalibrig bygelrepeter, för att vara beredd på det värsta.
– Det går inte att lämna något åt slumpen när man jagar björn. Det händer att björnarna vänder och springer mot den som skjutit, säger Bernt till Värmlands Folkblad.
Han har varit med om att en björn rusat mot honom. Då tömde han hela magasinet i rent självförsvar.
När björnen träffades av Ronnys skott tog den först till flykten och hann bita gråhunden Dennis över ryggen. Det gick dock bra och Dennis verkade inte ha tagit skada av bettet.
Öronmärkningen som björnen hade tydde på att den kan ha vandrat in från trakterna kring Orsa finnmark.
Publicerad 2006-09-05 14:21
Första värmländska björnen fälld
I söndags, den 3 september, fällde Ronny Andreasson från Sysslebäck årets första värmländska björn. På morgonen hade Bernt Runnelid upptäckt spillning efter björnen. Därefter ringdes det runt bland jägarna. Det var många som ville vara med i jakten på björnen.