En ny internationell studie av över 600 hund- och vargskallar – från 50 000 år gamla till moderna – visar att variationen började uppträda redan för omkring 11 000 år sedan. Om detta skriver Forskning & Framsteg.
Tydlig skillnad mot vargen
Analysen, publicerad i tidskriften Science, visar att hundar började krympa i storlek jämfört med vargar för cirka 9 700–8 700 år sedan. Några tusen år senare ökade variationen i skallarnas form och storlek ytterligare, vilket forskarna kopplar till de första tydliga spåren av domesticering.
Resultaten stämmer väl med tidigare genetiska studier, som placerar en tydlig skiljelinje mellan hund och varg i samma tidsperiod.
Svenska forskare med i projektet
Bland forskarna finns svenska experter inom paleogenetik och osteologi. En av dem är Anna Linderholm vid Centrum för paleogenetik, som länge arbetat med att samla in och genetiskt analysera hund- och vargskallar.
Hon konstaterar att storlek inte längre kan användas som ett säkert mått för att avgöra om ett ben tillhört en varg eller hund:
– Det är vanskligt att artbestämma skelettmaterial baserat på storlek – det är en av de viktigaste slutsatserna vi drar i studien.
Skallar skannades i 3D
De 643 skallar som ingick i studien kommer från museer världen över. De skannades i 3D med laser och fotogrammetri och kunde sedan tidslinjesorteras för att visa var förändringarna skett genom årtusendena. Trots att dateringsmetoderna varierade kraftigt fann forskarna tydliga mönster.
En del av utmaningen är att äldre material ofta är svårt att analysera genetiskt. Linderholm förklarar att de tidigaste säkra arkeologiska beläggen för hundar är ungefär 15 000 år gamla, men att äldre fynd ofta är för dåligt bevarade eller visar sig vara varg.
Jakten på ursprunget fortsätter
När och var hunden först domesticerades är fortfarande oklart. Till skillnad från andra tamdjur – som häst, gris och nöt – finns ingen tydlig geografisk startpunkt. Människans vandringar över norra halvklotet och vargens stora utbredning gör spåren svåra att följa.
Linderholm säger att det inte kan uteslutas att domesticeringen skett flera gånger på olika platser:
– Hunden är det första djur vi domesticerar, men den vi vet minst om hur det hände.
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, Lunds universitet och flera internationella institutioner har bidragit till studien.
FAKTA: Studie om hundens ursprung och variation
- Antal skallar analyserade: 643 hund- och vargskallar samlade från museer världen över.
- Tidsram: Skallarna sträcker sig från ca 50 000 år gamla till modern tid.
- Huvudfynd: Redan för omkring 11 000 år sedan uppvisade hundar större variation i skallform än vargar.
- Metod: Skallarna avbildades och jämfördes i 3D med laser- eller fotogrammetri-teknik.
- Betydelse: Resultaten tyder på att de stora variationerna i hundars form började långt före den systematiska rashundaveln under 1800-talet.
Källa: Forskning & Framsteg
