Naturvårdsverket inväntar nu remissvar för att gå vidare med arbetet att utforma riktlinjer för hur viltet ska vårdas.
Foto: Mostphotos/Sten-Åke Stenberg Naturvårdsverket inväntar nu remissvar för att gå vidare med arbetet att utforma riktlinjer för hur viltet ska vårdas.

Strategi för framtidens viltförvaltning

Naturvårdsverkets förslag på ny strategi för svensk viltförvaltning täcker tidsperioden till och med 2029. Jägarnas Riksförbund, JRF, är en av remissinstanserna som får komma in med synpunkter på dokumentet.

”Strategi för svensk viltförvaltning 2022-2029” är Naturvårdsverkets övergripande plan och målsättning för hur svensk viltförvaltning bör utformas under kommande åtta år.
Inledningsvis fastslår myndigheten att många arter som var tillbakatryckta vid mitten av 1900-talet nu ”i hög grad återtagit sin roll i våra ekosystem.”
Bland annat nämns de stora rovdjuren, klövvilt, stora fåglar och säl.
Därefter beskrivs 22 olika vägval som har prioriterats.

”Blandar olika begrepp”
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, JRF, arbetar med förbundets remissvar.
– Generellt är jag skeptisk till att man blandar så många olika begrepp som inte är direkt kopplade till brukande, säger han och tillägger:
– Problem och frågor om resursnyttjande borde vara upp till markägaren att hantera.
Han nämner bland annat vägval 6 om viltet som en del av den biologiska mångfalden.
I det uttrycks att ”vetskapen om att viltarterna finns i vår natur har ett värde för många människor”.

Bruka eller betrakta
– Det förs fram tankar om att viltet ska vara en resurs för alla. Vi menar att brukande alltid måste vara viktigare än betraktande.
Han påpekar också att vägval 7, med rubriken Beakta etiken i viltförvaltningen, är innehållsmässigt luddigt.
– En statlig myndighet ska inte blanda in etik. Problemet är att begreppet har så många olika betydelser. Vems etik ska råda?

Klimatet behandlas
I vägval 9 behandlas förändringar i klimatet.
Bland annat nämns att beslut i viltförvaltningsfrågor behöver ”beakta osäkerhet och långa tidsperspektiv samt sträva efter att säkerställa viltarternas egen anpassningsförmåga”.
Jens Gustafsson återkommer till att han anser att för många begrepp involveras i remissen.
– Klimatdelen är också väldigt luddig och luftig. Vad ska göras och när? Vi vet ju inte exakt hur klimatet kommer att se ut i framtiden.

Kraftsamla på fokusområden
Avslutningsvis i dokumentet beskrivs så kallade fokusområden. De är ”under utarbetande med berörda myndigheter” men återges inte i remissen:
Som förklaring anges: ”Beskrivningen av fokusområden kommer av naturliga skäl att vara ganska övergripande, där detaljerna i arbetet får klaras ut i kommande verksamhetsplanering”.
Men det framgår att det handlar om kraftsamla inom vissa områden åt gången.
Särskilt viktigt bedöms sådant som sedan tidigare är eftersatt vara.

Viltet som en resurs
– Sammanfattningsvis tycker jag att om det här ska visa att Naturvårdsverket tar sitt viltvårdande på allvar så är de inte tillräckligt praktiska på myndigheten. Det behövs en myndighet som ser till viltet som en resurs, säger Jens Gustafsson.
Han påpekar också att JRF:s medlemmar är välkomna att ta del av remissen och komma in med synpunkter fram till den 12 november.
– Jag kan inte garantera att allt får genomslag, men vi läser allt som når oss.