Samtidigt visar en ny rapport att de halländska uttrarna fortfarande bär på förhöjda halter av vissa kemikalier – och att flera individer uppvisar skador kopplade till miljögifter, skriver länsstyrelsen i Halland.
Återkomst efter lång frånvaro
Det var 1975 som den första trafikdödade uttern skickades in till Naturhistoriska riksmuseets miljöprovbank från Halland. Sedan dröjde det över 30 år innan nästa individ dök upp. Men under de senaste tre åren har mellan 9 och 13 uttrar per år rapporterats – ett tydligt tecken på att arten etablerat sig igen i länet.
Länsstyrelsen i Halland lät analysera miljögiftshalterna i de trafikdödade uttrarna, och resultaten visar att djuren generellt har en god allmän hälsa. Samtidigt finns flera allvarliga varningssignaler.
”Uttern är en utmärkt miljöindikator”
Johannes Pohl, samordnare för akvatisk miljöövervakning vid länsstyrelsen, lyfter utterns roll som indikatorart:
– Uttern lever högst upp i näringskedjan och rör sig inom små revir. Därför speglar den snabbt hur vattendragen mår. Genom födan får den i sig fettlösliga, bioackumulerande ämnen som PFAS.
Höga halter av PFAS – och tecken på hormonstörning
Rapporten pekar ut flera tydliga problem:
- PFOS, ett PFAS-ämne, förekom i dubbelt så höga halter som rikssnittet. Uttrar från Halmstad hade de allra högsta nivåerna.
- Två tredjedelar av hanarna hade cystor på sädesledarna – lika vanligt som i övriga Sverige, men betydligt vanligare än i exempelvis Storbritannien och Danmark. Samband med hormonstörande ämnen misstänks.
- PCB, DDT och äldre insekticider låg på låga nivåer, under gränsen för reproduktionsskador.
- En utterhona från Snapparp hade ovanligt höga arsenikhalter – endast två av 231 analyserade svenska uttrar hade högre värden.
- Två av sju analyserade individer hade förhöjda blyhalter, bland de högsta som uppmätts nationellt.
Miljögifterna minskar inte – snarare tvärtom
Trots utterns framgångsrika återkomst visar analysen att PFOS-halterna ökar över tid i Halland. Tillsammans med de kvarstående skadorna på hanarnas reproduktionsorgan pekar resultaten på att uttrarna fortfarande utsätts för betydande miljögiftstryck.
– Därför behöver vi fortsätta följa utvecklingen i Hallands vattenmiljö. Målet är en giftfri miljö där ämnen som hotar både människor och djur minskar över tid, säger Johannes Pohl.
Utterns framtid beror på renare vatten
För jägare och naturintresserade innebär rapporten ett dubbelt besked: den ikoniska vattenjägaren är tillbaka i länet, men kampen för rena vattendrag och lägre miljögiftshalter är långt ifrån över.
Uttern är fridlyst – ingen jakt
- Uttern har varit helt skyddad från jakt i Sverige sedan 1968.
- Det är alltså inte tillåtet att jaga utter — varken med vapen eller fällor.
- Fällor och redskap som används för mink och annat får därför utformas så att uttern inte kan fångas av misstag: ingångshålet får inte vara större än 7 × 7 cm.
Källa: Länsstyrelsen
