FOTO: SHUTTERSTOCK & ANDERS DALENIUS Gert Ragnarsson i Jägarnas Riksförbunds vetenskapliga råd svarar vargforskarna vid Grimsö.

DEBATT: JRF:s kritik mot vargforskningen kvarstår

JRF:s vetenskapliga råd replikerar på Grimsöforskarnas debattinlägg och svarsrapport som bemöter rådets kritik mot forskarnas teorier om omfattningen och utvecklingen av illegalt dödande av varg i Sverige.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Läs mer

Ett utförligare svar från JRF:s vetenskapliga råd finns att läsa på Jägarnas Riksförbunds webbplats, du hittar det här.

JRF:s vetenskapliga råds granskning av vargforskningen vid SLU Grimsö forskningsstation finns att läsa här.

Jägarnas Riksförbunds vetenskapliga råd är överens med Grimsöforskarna om att det är svårt att dra några säkra slutsatser när man arbetar med små provstorlekar och att det är osäkert vad den verkliga dödsorsaken är hos vissa radiomärkta vargar. Vi är i princip också överens om skrivningen i det första vetenskapliga arbetet som innebär att det inte går att säkert uppskatta omfattningen av illegalt dödande av varg. Det får bygga på ett antal antaganden, det vill säga teoretiska resonemang som inte går att leda i bevis.

Liberg och kollegor har utvecklat varför de inte anser att tätheten hos vargstammen har betydelse för vargstammens tillväxttakt, vilket är ett bra förtydligande. Om de har rätt så kommer inte vargstammen att öka fortare nu när vargar etablerar sig längre söderut, vilket återstår att se.

Kritiken obesvarad

Den huvudsakliga kritiken kring osäkerheten i uppskattningarna kvarstår dock i stort sett obesvarad. Vad är statistiskt säkerställda uppgifter och vad är rent slumpmässiga utfall? Det gäller framför allt, men inte enbart, den angivna ökningen av illegalt dödande av varg. Det är den huvudsakliga grunden till rapporten och den vetenskapliga publikationen 2020.

Redan i rapporten från 2008 konstaterar Grimsöforskarna att dödligheten, uppmätt med radiosändare, varierade mycket kraftigt mellan enskilda år. ”Sannolikt på grund av att provstorleken blir mycket liten när en sådan fin uppdelning görs vilket ger slumpen stort spelrum. Någon tydlig trend över tiden går inte att se”, för att citera författarna.

Trots det så bygger publiceringen och rapporten 2020 på den typen av data, det vill säga skillnaden mellan tidsperioder och data från ett enskilt år. Det gör att den svenska SLU-rapporten i Fakta Skog Nr 1 2020, med rubriken Ökande illegal jakt – orsakar stagnation i den svenska vargstammen, vilar på mycket osäker vetenskaplig grund och sannolikt är direkt missvisande.

Logiken haltar

Som framgår av vår kritiska granskning så haltar logiken i flera avseenden när man granskar helheten av ”cryptic poaching”-publikationerna och rapporterna. I publikationen 2007 används till exempel både revirhävdande och icke revirhävdande radiomärkta vargar. I publikationen från 2020 hävdar Liberg och kollegor att icke revirhävdande vargar kan vara svåra eller omöjliga att hitta eftersom de inte kan förväntas stanna i sökområdet.

Som svar på varför man inte är så tydlig med begränsningarna hos ”cryptic poaching”-konceptet i svenska rapporter, anger Liberg och kollegor att det är populärvetenskapliga skrifter där man har försökt ”förenkla sitt budskap”. Kanske är det där problemet ligger. Att de är mer angelägna att sprida ett budskap om omfattande och ökande illegalt dödande av varg än om vetenskaplig kvalitet och trovärdighet.