Insändarskribenten menar att bland annat kyrkböckerna berättar en annan historia om farliga vargar än dagens "vargforskare".
Foto: Shutterstock Insändarskribenten menar att bland annat kyrkböckerna berättar en annan historia om farliga vargar än dagens "vargforskare".

Historielöst om farliga vargar

Naturskyddsföreningen, länsstyrelsens ansvarsbefriade tjänstemän och ansvariga chefer på Kolmårdens djurpark – lever och verkar ni i fullständig okunskap, eller sysslar ni med ren, medveten lögn?

Angående vargars rädsla för människor. På Naturskyddsföreningens hemsida står: ”Jag förstår om det känns obehagligt, men visste du att vargen vill hålla ett avstånd från människan på ungefär 300 meter? /—/ Det är alltså väldigt ovanligt att man bara råkar stöta på en varg i skogen. Det vet de som spårar varg – många av dem har inte ens sett djuret fastän de verkligen försöker.
I första avsnittet av TV4-dokumentären ”Vargattacken i Kolmården” berättar den dåvarande zoologiske chefen på djurparken att ”vargen är ju i princip ofarlig för människan”, att det är 200 år sedan en människa blev dödad av varg, och att det då rörde sig om en tam varg, det vill säga Gysingevargen.

Kyrkböckerna berättar
Tvärs emot våra dagars ”vargforskare” berättar kyrkböckerna och sockenstämmoprotokollen om den krassa verkligheten, från en tid då det enbart fanns ”vilda” vargar i vårt land. Det är korta anteckningar från samtida präster, som inte försöker ljuga och försköna när de beskriver dödsorsaken.

”Ihjälrifven av vargar”
Två exempel:
”Död och begrafningsbok” (Årsunda (X) C:3 1794–1825 Bild: 105 Sida: 199): pojken Eric (3 år, 10 månad. och 3 dagar gammal), son till soldaten Carl Ed i Dragbo, Årsunda, (Gävleborg), död den 30 december 1820, dödsorsak: ”Ihjälrifven av vargar”.
I en kort tidningsnotis några veckor senare (Fahlu weckoblad 1821-01-20, sidan 3) står att läsa att sonen: ”bredewid Fadrens /—/ stuga blef af en Warg ihjäl-biten och bortsläpad cirka en half fjerdingsväg in uti Skogen, hwarest han efter en kort stunds förlopp blef igenfunnen, då Ansigtet och Bröstet woro något skadade och inelworne utrifne och till en del förtärde.”

”Dödad af wilddjur”
”Död och begrafningsbok” (Lerdal (P) E:1 (1837–1859) Bild: 13 Sida: 19): I februari 1858 försvann Per Jacobssons fyraåriga dotter Anna Britta, i Östra Åsen, Lerdals socken (Dalsland). I dödboken står: ”dödad af wilddjur”.
Enligt en tidningsnotis (Folkets röst 1859-03-12, sidan 3) hörde en i närheten arbetande piga, samtidigt med försvinnandet, ett långt utdraget ”barnaskri”. Barnet återfanns aldrig, trots flera dagars sökande.

Historien upprepar sig
Varför denna fanatiska historielöshet? Det är inte bara krig, terrorattentat och pandemier som upprepar sig. I dessa dagar blir det viktigare och viktigare att se tillbaka och lära oss av vår historia, så att vi slipper höra det upprepas igen: ”Vi såg det inte komma.”

HASSE
släktforskare i Örebro län