Nu håller ljuset på att vända åter och de längre dagarna med rejäl vinterkyla ger på många håll gnistrande dagar att njuta av. Träd och grenar täcks av tjocka lager lätt kallsnö och en särskild stillhet och tystnad är i naturen.
Vi gick också länge i väntans tider innan riksdagen kom överens om regeringsbildare, men till slut fick vi i januari en regering, och äntligen kan politiskt arbete börja på riktigt. Med samma regeringskonstellation som tidigare och en än tydligare miljöpartiledning i miljödepartementet känns dock inte viljan att bedriva en bättre rovdjurspolitik särskilt trolig.
Jag har dock gärna fel i den frågan.
Rätt att avliva vargen i Tierp
Utan långbänk var polisens helt korrekta agerade att omgående avliva den varg som slog rådjur inne i Tierp, och den visade sig även vara en genetiskt värdelös inavlad individ från Sjundareviret. Det är absurt, men inte oväntat, att rovdjurskramarna ifrågasatte beslutet.
Det hade varit intressant om några ”rådjurskramare” hade tagit parti för det slagna rådjuret som utsattes för betydande lidande.
Alla människor som utsätts för stora rovdjur i sin närhet borde kunna vara säkra på omgående hantering av polis och kunna känna sig trygga i närheten av bostad. Stora rovdjur måste hållas mycket skygga och inte våga sig nära där människor bor och bedriver verksamhet.
Allt annat leder helt fel.
Rovdjuren sätts före människor
Därför har JRF sedan många år tillbaka drivit frågan om rätt att avliva stora rovdjur som befinner sig nära tomt och hagar där djur finns. Det vi lyckades med, var att få en rätt att försvara djur vid angrepp genom § 28.
Men regelverket behöver utökas med en rätt att alltid avliva närgångna stora rovdjur. Naturligtvis påstår rovdjurskramarna att det riskerar att missbrukas, men jag är säker på att vi kommer att göra helt rätt – precis som vi gjort rätt när vi tvingats använda § 28.
Det som är rättsvidrigt i dag är att rovdjuren sätts före de människor som tvingas utsättas för oro och osäkerhet med stora rovdjur i sin närhet, utan att känna möjlighet att skydda sig förrän det värsta sker.
Byråkratisk mångfald
En annan absurd verklighet är att samhället under 2017 använde 60 miljoner kronor till att inventera stora rovdjur i Sverige. Omkring 600 personer hade utpekade uppgifter, vilket motsvarar 65 årsarbetsverken, och till det kommer omfattande frivilligarbete som jägare med flera gör.
Detta visas i en rapport som Naturvårdsverket tog fram förra året där den byråkratiska mångfalden i aktörer synliggörs.
Samtidigt brister tilltron till inventeringen bland berörda av stora rovdjur. I Finland bygger inventering av stora rovdjur på jägarkårens uppgifter.
Tänk om 60 miljoner per år i stället användes till att skapa mer trygghet för dem som bor och verkar i områden med stora rovdjur, och om inventering i stället byggde på allmänhetens inrapporterade uppgifter! Då hade vi säkert haft mer tilltro till uppgifterna också!
SOLVEIG LARSSON
förbundsordförande
Jägarnas Riksförbund
