Han har fått utredningsuppdraget av skogsstyrelsen, som tidigare varit med och utvecklat Äbin-metoden.
Älgbetesinventeringar används för att skapa beslutsunderlag för hur många älgar som bör fällas på ett område.
Vid inventeringen mäts färsk viltbetning på tall.
Därmed fås ett mått på relationen mellan antalet älgar och mängden tillgängligt vinterfoder i ungskog inom inventeringsområdet.
Älgstammens storlek
Det relativa måttet på älgbetestrycket används för att försöka avgöra om älgstammen är lagom, för stor eller för liten i förhållande till områdets bärkraft.
Äbin kan således bli ett instrument för att klara den känsliga balansen mellan viltskador i skogen och att ha en bra, jaktbar älgstam.
För närvarande är det sju skogsvårdsstyrelser som årligen arbetar med älgbetesinventeringar.
De övriga tre skogsvårdsstyrelserna vill ha en Äbin-metodik som mer passar deras förhållanden.
Petter Kjellander arbetar nu med att bland annat undersöka hur inventeringsresultaten har påverkat beslut om älgförvaltning, både regionalt och lokalt.
Svar på flera frågor
Det finns även fler frågor han ska ge svar på.
Hur ska Äbin-metoden användas i tallfattiga områden?
Hur väl passar Äbin-metoden vid de lokala samråden?
Hur bör inventeringsområdena avgränsas?
Vad säger trädbildning av sälg, rönn och asp om älgens effekter på biologisk mångfald? Hur skall resultaten tolkas?
Den första februari nästa år ska en preliminär rapport vara klar från enmansutredningen.