• Jaktkryssningen
Överst en Flodman dubbelstudsare och under en kombi. Broschyren visar Rune Flodman i aktion.
Här är baskyl och kammarstycke till Caprinus- och Flodman-bössorna. På Caprinus har insidan av baskylen skuldror eller cirkelsegment, som passar i motsvarande spår i kammarstycket. Inne i baskylen syns också en av två reglar som låser piporna i snedfräsningen just under utdragaren. På Flodman är systemet i princip spegelvänt. Baskylen har spår och kammarstycket klackar som passar i spåren. Detta gör att baskylen måste bli något bredare. Här finns också ett främre spår och klack som komplement, vilket saknas på Caprinus. På senare versioner av Flodman ersätts det främre spåret och klacken med en roterande bult.
Fotograf/Copyright: Geoffrey Boothroyd
Detta är Tore Hoving som gjorde grundkonstruktionen till Caprinus-bocken. Här med sin pumprepeter som såldes som Bergslagsbössan. Bilden är från 1970-talet.
Detta är en Caprinus och den är lätt att skilja från Flodman genom logotypen på sidan av baskylen. Det rostfria materialet tål vatten utan problem. Sex olika Flodman-bockar på huven till en Volvo P1800. Här finns både hagelgevär, kombi och dubbelstudsare. Samtliga har vackert kolvträ och bör ha det med tanke på priset. Den första prototypen till vad som sedan blev Caprinus och Flodman. Rune Flodman med sin egen Flodman-bock. Rune var den drivande i Caprinus-Flodmanprojekten. Utan hans entusiasm hade projekten förmodligen strandat i ett tidigt skede. Rune Flodman var en av Sveriges absolut bästa trapskyttar med många internationella framgångar. Bland annat var han först med att på tävling skjuta fullt, 200 duvor, i olympisk trap.  Flodmanpipor i olika utföranden. Överst mattblästrade hagelpipor förenade med en kort mellanspång framtill. Där under dubbelstudsarpipor. I mitten blankpolerade helt friliggande pipor. De är endast förenade i kammarstycket. Där under kombipipor och underst 80 centimeter långa pipor av titan. Flodman går att få med rak engelsk kolv eller med pistolgrepp. Det är vackert trä i samtliga. Det går att få Flodman-bockarna med valfri gravyr, här med fint skuren motivgravyr. Detta är mekanismen på en Flodman. Lägg märke till de kombinerade hanarna-slagstiften som drivs med spiralfjädrar. Det är hög finish på alla delar. Detta är mekanismen på en Flodman. Lägg märke till de kombinerade hanarna-slagstiften som drivs med spiralfjädrar. Det är hög finish på alla delar. Tore Hovings vapenkonstruktioner. Överst den första prototypen till Caprinus, där under två av Hovings halvautomater. De två undre bössorna är Bergslagbössan, en prototyp, och underst den slutliga versionen. 

Caprinus-Flodman – en stormig historia

Vapen och utrustningPublicerad: 2009-02-24 10:24

Historien började med Tore Hovings konstruktion av en ny hagelbock med extremt låg baskyl i början av 70-talet. Caprinus i Varberg köpte konceptet. Bland andra Rune och 
Lennart Flodman arbetade med utveckling och marknadsföring av bössan som nu hette Caprinus. Efter olika konflikter gick företaget Caprinus i konkurs 1982 efter endast ett års produktion. Ett försök av Consafes Christer Eriksson att marknadsföra Caprinus som en extrem lyxbössa misslyckades också. Rune Flodman fortsatte dock att utveckla konceptet och spegelvände konstruktionen. Inte heller nu blev bocktillverkningen lönsam. Skullman Enterprise köpte hela projektet 1992. Nu görs ett tiotal Flodman-bössor per år. En hagelbock kostar minst 140 000 kronor.

I några föregående artiklar i Jakt & Jägare har vi sett på Husqvarnas jaktvapentillverkning, som varade cirka 100 år. Det var flera orsaker till att den upphörde. Tillverkningen på Husqvarna var alltför hantverksmässig för att bli lönsam och de tillverkade endast sida-sida vapen. Under 1960- och 70-talet började bockbössorna bli alltmer populära bland jägarna. Även hagelautomaterna konkurrerade om köparna. 

Tore Hovings hagelpump
Det fanns emellertid en man i Sverige som tidigt anade utvecklingen. Det var Tore Hoving, som i början av 1960-talet konstruerade en hagelpump. 
De amerikanska pumparna var populära under 1950-talet. Hovings pump var före sin tid i några avseenden. Pumpen var byggd i rostfritt material och hade redan då utbytbara choketuber. Den döptes till Bergslagsbössan och tillverkades i cirka 200 exemplar. 
Hoving var tyvärr lite sent ute med sin Bergslagsbössa. 
Nu var det halvautomater som gällde. Följaktligen konstruerade han en halvautomat, men den kom aldrig i produktion. Nu skulle det vara bockbössor.

Gav inte upp
Tore Hoving gav inte upp för det. Han började konstruera en hagelbock. Det blev mycket nytänkande i denna bock och vägen var verkligen lång och mödosam innan den var färdig. Hoving ställde upp några grundläggande principer för sin bock. Baskylen skulle vara extremt låg. Pipupphängningen skedde därför med halvcirkelformade segment i baskylen. Det fanns inga klackar under piporna. 
Uppspänningen av mekanismen skedde med toplevern, vilket gjorde att det inte behövdes några spännarmar i baskylen. Därför kunde baskylen göras både låg och smal. 
Slutligen skulle alla metalldelar vara av rostfritt material.

Detta är en Caprinus och den är lätt att skilja från Flodman genom logotypen på sidan av baskylen. Det rostfria materialet tål vatten utan problem.

Prisades på mässa 
Hoving fick utvecklingsbidrag för ta fram sin bössa. 
Den första prototypen var klar i början av 1970-talet. Bössan fick pris på en uppfinnarmässa. 
Uddevalla Finmekanik skulle tillverka bössorna, men det blev endast några fler prototyper. Bössan var inte färdigutvecklad. 
År 1978 köptes rätten till Hovings bössa av Caprinus i Varberg för 600 000 kronor. 
Caprinus hade tidigare varit ett dotterbolag till Electrolux och bland annat tillverkat delar till symaskiner. 
När Electrolux köpte Husqvarna blev Caprinus överflödigt i koncernen.  
Fem av de anställda övertog Caprinus och satsade på nya produkter. Det var ett högteknologiskt företag och de gjorde bland annat delar till Hasselbladskamerorna. Den stora satsningen var emellertid den nya hagelbocken.

Nya aktörer träder in
Nu kom nya personer in i projektet. Rune och Lennart Flodman samt Stanley Stoltz arbetade med utveckling och marknadsföring av Caprinus, som bössan hette nu. 
Rune Flodman hade kontrakt på generalagenturen. Deras första prototyp, som saknade ejektor, presenterades 1979. En modern bössa måste emellertid ha ejektor och Rune Flodman fastnade för en princip som utan framgång hade provats av andra tidigare.
Utlösningen av ejektorn sker med ett stift i patronläget. 

Konstruerade ejektorsystem
När pipan avfyras expanderar patronhylsan och trycker då på stiftet i patronläget. Stiftet påverkar då ejektorn som utlöses. Stanley Stoltz konstruerade ett ejektorsystem efter denna princip. 
I september 1979 var en nollserie om fem vapen med ejektorer färdiga och visades för pressen. De fick bra kritik av vapenskribenterna, men det skulle dröja ytterligare ett par problemfyllda år innan bössorna kom i produktion. 

Sex olika Flodman-bockar på huven till en Volvo P1800. Här finns både hagelgevär, kombi och dubbelstudsare. Samtliga har vackert kolvträ och bör ha det med tanke på priset.

Bråk före kungabesök
I min Caprinus-Flodman-mapp har jag en artikel ur Expressen den 3 juni 1981 om Caprinus skriven av William Kristoffersson, en av dåtidens vapenskribenter. Rubriken är: ”Jättebråk om bössan som kungen och Silvia ska titta på.” 
Kungen skulle då på Eriksgata i Halland och ett av besöken var på Caprinus i Varberg, vilket förmodligen var orsaken till artikeln. Här berättas att Rune Flodman hade fått sparken därför att han hade besvarat frågor om Caprinus för en journalist. 

Stämning på flera miljoner
Han stämde då Caprinus på flera miljoner kronor för brutet kontrakt samt rätten till vissa konstruktionsdetaljer på bössan. 
Samtidigt stämde Tore Hoving, som då var 70 år, Caprinus på mångmiljonbelopp för patentintrång. 
Han krävde även att tillverkningen skulle stoppas. 
Jag vet inte hur det gick med stämningarna, men av artikeln framgår att det var mycket turbulent på Caprinus. 
Företaget Caprinus och Stanley Stoltz, Rune och Lennart Flodman hade olika åsikter om hur projektet skulle drivas vidare och det slutade med att de av olika skäl lämnade Caprinus. 

Den första prototypen till vad som sedan blev Caprinus och Flodman.

Produktionen startade
Produktionen kom dock igång och 1981 levererades de första bössorna. 
Först var det planerat att de skulle kosta 6 000 kronor, men nu var priset över disk 17 800 kronor. Caprinus hade nu så dålig ekonomi att de skickade bössorna mot postförskott för att snabbt få in pengarna. 
Caprinus-bockarna marknadsfördes också utomlands. 
American Shotgunner i USA hade 1983 ett sjusidigt test av Caprinus. Omdömena var i stort sett positiva. 

Vapentest på 15 sidor
Detta gäller också ett test på 15 sidor i Deutches Waffenjournal samma år. 
I England skulle Tony Kennedy, en av de större handlarna av exklusiva vapen, sälja Caprinus. Tyvärr blev det inte så mycket av allt detta. Redan 1982 gick Caprinus i konkurs. 
Detta betydde dock inte slutet för Caprinus-bocken. 
Christer Eriksson, känd från oljeplattformsföretaget Consafe, köpte konkursboet. Nu skulle Caprinus bli riktigt exklusiv. 
Priset sattes i dollar, först 7 500 dollar, sedan 12 000 dollar. De hade dyrbar reklam. Bland annat ställdes bössor ut på stora flygplatser runt om i världen.

Rune Flodman med sin egen Flodman-bock. Rune var den drivande i Caprinus-Flodmanprojekten. Utan hans entusiasm hade projekten förmodligen strandat i ett tidigt skede. Rune Flodman var en av Sveriges absolut bästa trapskyttar med många internationella framgångar. Bland annat var han först med att på tävling skjuta fullt, 200 duvor, i olympisk trap. 

Flodmanpipor i olika utföranden. Överst mattblästrade hagelpipor förenade med en kort mellanspång framtill. Där under dubbelstudsarpipor. I mitten blankpolerade helt friliggande pipor. De är endast förenade i kammarstycket. Där under kombipipor och underst 80 centimeter långa pipor av titan.

Försvann till sist
Men inte heller detta hjälpte och 1985 köptes Caprinus av vapengrossisten Olle Widell. Han satte samman en del bössor av befintliga ämnen och försökte också få igång tillverkning utomlands.
Detta misslyckades och efter cirka 250 tillverkade vapen var Caprinus borta från marknaden.
Efter alla dessa motgångar tycker man att tanken på en bössa enligt Hovings principer borde ha gått i graven, men så blev det inte. 

Rune Flodman i egen regi
Den store entusiasten Rune Flodman fortsatte att utveckla konceptet i egen regi när han hade slutat på Caprinus. 
Många problem
Problemen var många. En svårighet var att det fanns ett patent på pipupphängningen, så den gick inte att använda som den var.
Detta löste Rune Flodman på ett elegant sätt. 
På det ursprungliga patentet som användes på Caprinus-bössorna finns halvcirkelformade segment eller klackar i baskylen. Dessa klackar går in i motsvarande spår i kammarstycket på piporna. Rune Flodman spegelvände i princip denna konstruktion.

Flodman går att få med rak engelsk kolv eller med pistolgrepp. Det är vackert trä i samtliga.

På Flodman-bössorna finns de halvcirkelformade klackarna på kammarstycket och klackarna går in i motsvarande spår i baskylen. Detta gör att väggarna på baskylen måste vara något kraftigare än på Caprinus, varför baskylen på Flodman blir tre millimeter bredare. Förhoppningsvis framgår detta av bilder här. 
Detta var emellertid inte det enda problemet att lösa. 
Användningen av rostfritt stål i piporna var något nytt och här fanns ingen beprövad metod för tillverkningen. 

Hårt material
Materialet var så hårt att det inte gick att hamra piporna utan man fick utgå från stegvalsade rostfria stålrör som svarvades ned. 
När piporna väl var färdiga gick det inte att löda samman dem med spängerna på konventionellt sätt.
Lösningen blev att limma samman kammarstycke, pipor och spänger. 
Det rostfria materialet gick heller inte att blånera, utan piporna svartförkromades eller putsades mattblanka och levererades då med stålgrå finish. 

Speciell mekanism
Mekanismen är också speciell. Som nämnts spänns den upp med toplevern, varför denna har längre slag och går tyngre än normalt. För att toplevern inte skall gå allt för tungt är det viktigt att slagfjädrarna inte är för kraftiga. 
Det var inte helt ovanligt att både Caprinus- och Flodman-bössor klickade om patronerna hade hårda tändhattar. 

Hitta rätt hårdhet
Här gällde att hitta rätt hårdhet och material för slagfjädrarna så att det small varje gång och att det inte blev alltför tungt att öppna och spänna upp mekanismen. 
Mekanismen har inte hanar i egentlig bemärkelse utan långa slagstift med spiralfjäder runt om. 
Det är i princip som i en vanlig repeterstudsare. 
Mekanismen saknar dubbelsäkring i form av fångstänger, men de rörliga delarna är avbalanserade så att mekanismen inte utlöser om bössan blir utsatt för hårda slag. 
Funktionen på ejektorn var heller inte perfekt. 
Med vissa hylsor påverkades inte utlösarstiftet tillräckligt för att ejektorn skulle utlösa. 

Det går att få Flodman-bockarna med valfri gravyr, här med fint skuren motivgravyr.

Efterhand löste Rune Flodman och hans team problemen och fick fram en väl fungerande bössa. 
I marknadsföringen framhölls bland andra följande fördelar med Flodman-bocken. Den är världens lägsta bockbössa. Höjden är endast 56 millimeter vid baskylen, vilket är lägre än många sida-sida bössor. 

Bra balans
Detta ger låg tyngdpunkt och bra balans. Rekylen tas upp i linje med piporna, vilket ger mindre uppslag i rekylen. 
Flodman-bössorna är självöppnande eftersom mekanismen inte spänns upp med hjälp av piporna, vilket är det vanliga på andra system.
Tyngden i piporna gör att de faller ned av sig själva när reglingen frigörs. Med rätt teknik ger det möjlighet till mycket snabb omladdning. 
Mekanismen ger kort tändtid, cirka två tusendelars sekund. Den avbalanserade mekanismen är patenterad. Slagstiften går i linje med piporna, vilket ger bra anslag. Trycken är distinkta, ”det känns som att bryta av en glasstav”. 

Detta är mekanismen på en Flodman. Lägg märke till de kombinerade hanarna-slagstiften som drivs med spiralfjädrar. Det är hög finish på alla delar. Detta är mekanismen på en Flodman. Lägg märke till de kombinerade hanarna-slagstiften som drivs med spiralfjädrar. Det är hög finish på alla delar.

Patenterade choketuber
Det går att få patenterade choketuber som kan ändra träffläget i höjd eller sida upp till 50 centimeter på 35 meter. 
Piporna går att få helblanka eller mattblästrade stålfärgade eller svartförkromade. Det går också att få stocken i olika utföranden för jakt eller sportskytte.
Trots alla fördelar kunde Rune Flodman inte få riktig ekonomi på sina bockar, varför Skullman Enterprise 1992 köpte hela projektet. Här tillverkas bössorna i stort sett oförändrade. Det är gjort en mindre modifikation på ejektorsystemet. Sortimentet har utökats med kombipipor och dubbelstudsarpipor. 

Lätta titanpipor
Ett intressant alternativ är pipor av titan, de blir 40 procent lättare än motsvarande av stål. Det gör det möjligt att göra långa pipor utan att de blir framtunga. Titanpiporna är emellertid mycket dyra jämfört med stålpipor. 
En annan udda detalj beträffande piporna är att hagelpiporna går att få helt friliggande. De är endast förenade baktill i kammarstycket. Detta ger givetvis lättare pipor och Skullman säger att dessa pipor ger exakt samma träffläge på hagelsvärmarna.

Tore Hovings vapenkonstruktioner. Överst den första prototypen till Caprinus, där under två av Hovings halvautomater. De två undre bössorna är Bergslagbössan, en prototyp, och underst den slutliga versionen. 

Beställningsvapen
Skullmans Flodman-bockar serietillverkas inte utan är beställningsvapen där kunden skräddarsyr sin bössa. 
Skullman har nu även köpt rätten till Caprinus och bygger också dessa bössor på beställning. 
Det är också möjligt att till exempel till sin gamla Caprinus få ett nytt set dubbelstudsarpipor eller kombipipor. 
Sverige är inte den stora marknaden för Skullmans vapen utan de går ut till många länder som Tyskland, Japan och en ny spännande marknad för dem är Australien. 
Företaget har själva de datastyrda precisionsmaskiner som behövs för i stort sett all metallbearbetning. Tillverkningen sker av ägaren själv, Sixten Skullman, och någon anställd. 

Tillverkar tiotalet bössor per år
Produktionen är begränsad till några tiotal bössor om året och vapnen ligger i den högre prisklassen. 
De senaste priserna som jag har sett är från 140 000 kronor för en hagelbock. Med titanpipor är priset hela 230 000 kronor. 
Dubbelstudsaren kostar från 175 000 kronor.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB