De kulvapen som används till jakt i dag är nästan uteslutande repeterstudsare av olika slag. Undantag är dubbelstudsare och enkelstudsare. Det är ett par enkelstudsare som vi skall se på här. Dessa vapen har lite olika benämningar, beroende på vilken man talar med. Enkelstudsare, enkelskottstudsare, enskottare och enpetare är vanliga benämningar. Kärt barn har många namn.
De finns som brytvapen, med cylindermekanism, med rullblock samt fallblock.
Det är ett par fallblockare av engelsk tillverkning som behandlas i denna artikel.
De engelska bössmakarna hade en stor tillverkning av fallblockstudsare under andra hälften av 1800-talet och fram till ungefär första världskriget.
I mitten av 1800-talet började en intensiv utveckling av bakladdare för gastäta enhetspatroner för att ersätta mynningsladdarna.
Bra konstruktion
Fallblockmekanismerna blev en av de bättre konstruktionerna.
Reglingen bakåt eller slutstycket består helt enkelt av ett block som manövreras vertikalt med en hävarm. Blocket löper i en låda där pipan är skruvad, enklare kan det knappast bli.
Engelsmännen, med sina kolonier i Afrika och Indien, behövde kulvapen i grova kalibrar för storviltsjakten. Här var dubbelstudsaren det ultimata vapnet, men det behövdes också ett billigare men robust vapen för de som inte hade råd med en dubbelstudsare.
Här passade fallblockstudsaren bra. Det var inga problem att bygga dem för de grova, långa storviltspatronerna. Först var det svartkrutspatroner, men fallblockstudsaren fanns även kvar in i Nitro-perioden som började runt 1900.
Men jakten i Afrika och Indien var inte bara efter storvilt, antiloper och liknande. Mindre vilt jagades också mycket. En mycket populär kaliber för detta i fallblockstudsarna var den engelska militärkalibern 303 British. Den kalibern lämpade sig också bra för hjortjakten i Skottland.
Fallblockstudsarna användes också mycket för tävlingsskytte. Den stabila konstruktionen gjorde dem lämpliga för detta.
Fick konkurrens
I och med Mausers repeterstudsare modell 98 fick fallblockstudsarna konkurrens.
Nu gick det att få en repeterstudsare till samma pris som en fallblockstudsare i motsvarande kvalitet. Förmodligen var det detta som gjorde att fallblockstudsaren efterhand fasades ut. Repeterstudsaren som kunde laddas om betydligt fortare var överlägsen.
I en Westley Richards katalog från 1912 kostar deras bästa dubbelstudsare 80 pund, medan både fallblock och repeterstudsare, också i deras bästa utförande, kostar 30 pund.
I enklare utförande fanns både fallblock och repeterstudsare ned till 18 pund.
Många av de engelska vapenfirmorna konstruerade egna fallblockmekanismer. Några av de mer kända är Westley Richard, Holland & Holland, Webley samt de skotska Alexander Henry och Daniel Fraser.
Andra kända konstruktioner som användes av många bössmakare är W Field och Farquharson.
Fallblockstudsarna tillverkades hantverksmässigt i relativt litet antal. Många av dem hör hemma i kategorin ”best gun”, det vill säga att de är gjorda med samma precision och finish som samma tillverkares bästa brytvapen.
Högklassiga vapen
Jag har aldrig ägt någon engelsk fallblockstudsare. Men många av dem som jag har sett har varit högklassiga vapen. Jag minns fortfarande den Daniel Fraser som jag såg i London på 1970-talet. Den låg i sin original-case av ek och läder med alla tillbehör, allt i nära nyskick. Som alltid när det gäller Fraser var stocken utsökt ådrad och lådan hade en mycket fint gjord scrollgravyr.
Jag minns inte vad vapnet kostade, men det var mer än jag kunde betala. Nu, 30 år senare, vet jag att det ändå hade varit rätt att köpa den. Men det är ingen Fraser vi skall se på här, utan två andra engelska fallblockstudsare.
Duktig skytt
Den ena är byggd på en Farquharson-mekanism. Denna patenterades ursprungligen av John Farquharson 1872. Han var emellertid ingen bössmakare själv. Däremot var han en mycket duktig skytt och tävlade med framgång. Patentet köptes och vidareutvecklades av George Gibbs, Thomas Pitt och William Metford. De fick ett nytt patent på den modifierade mekanismen 1875.
Det är Gibbs som mest förknippas med Farquharson. Han byggde många studsare på den mekanismen fram till 1910.
Studsaren här är emellertid ingen Gibbs, utan en W W Greener.
Förmodligen köpte Greener mekanismerna till dessa studsare och byggde i övrigt studsarna.
I boken The Greener Story anges att Greener tillverkade ett litet antal Farquharson-studsare åren 1900-1914.
I en Greener-katalog, Big Game Rifles, från den tiden finns fallblockstudsare med antingen Farquharson- eller Field-system.
Studsaren här är i kaliber 303 British.
Slutstycket manövreras med en hävarm, som går bakåt runt under varbygeln. Detta är utmärkande för Farquharson-mekanismen.
En detalj som visar att den är bland de senare tillverkade är säkringen uppe på kolvhalsen. De flesta Farquharson-studsarna hade en säkringstangent på högra sidan av lådan. Detta ändrades först mot slutet av tillverkningen. Farquharson-mekanismen är av hammerlesstyp, utan utvändig hane.
Fint originalskick
Denna Greener är i fint slitet originalskick och ligger i en canvas-case från rätt tidsperiod. Greener hade en elefant som varumärke. Här är den graverad i stort format på högra sidan av lådan.
Gravyren är fint gjord, liksom scrollen runt om.
Detta är helt säkert Greeners bästa modell av fallblockstudsare. Glädjande nog har den inte blivit en ren samlarbössa, som för evigt är begravd i en vapenkasun, utan får komma ut och lufta sig på grisjakt ibland.
Den andra fallblockstudsaren här är märkt T. Bland o Sons, 430 West Strand London på pipan och Fields Patent No1927-1877 på lådan.
Det betyder att studsaren är byggd av Thomas Bland, som startade som vapentillverkare i Birmingham 1840.
År 1875 öppnade de en filial i London och 1886 flyttade de till adressen som finns på denna studsare.
De fanns kvar i London i varje fall till slutet av 1970-talet.
Jag minns att jag var inne hos dem då och köpte förladdningar till en dubbelstudsare i kaliber 10. Namnet och alla handlingar om företaget köptes 1990 av en amerikan.
Texten på sidan av lådan, Fields Patent No1927-1877, berättar att mekanismen är byggd på Fields patent från 1877 och numret på patentet är 1927, det är inget årtal. William Field, som konstruerade denna fallblockmekanism, arbetade i vapenbranschen i Birmingham som ”Gun Action Filer”. Hans specialitet var alltså lådor eller baskyler.
Förmodligen tillverkade han inga egna kompletta studsare på sin mekanism, utan sålde mekanismer till olika firmor.
Många tillverkare
Många av de kända London-tillverkarna byggde fallblockstudsare på Fields mekanism. Några namn att nämna är T. Bland, Greener, Gibbs, Holland & Holland, Lancaster, Purdey, Rigby och W C Scott.
De exporterades också till Sydamerika och USA. Totalt tillverkades drygt 2 500 Field-mekanismer.
Första gången jag såg denna T Bland-fallblockstudsare var i en vapenaffär. Mekanismen var inte komplett, fallblocket saknades. Vapenaffären visste inte riktigt vad det var eller vad de skulle göra med den.
Något år senare fick jag se den igen, nu hos Ola Nyhuus i Klippan.
Han hade då gjort ett nytt block och gått igenom hela studsaren inklusive ny finish på stockarna. Den låg också i en tillpassad canvas-case. Det är i detta fint renoverade skick som jag har fotograferat den.
Kalibern är samma som i Greener-studsaren, 303 British, vilket är en utmärkt kaliber för all svensk klass 1-jakt.
I motsats till Farquharson-systemet har Field utvändig hane och saknar därför säkring. Mekanismen och hanen spänns emellertid upp när mekanismen öppnas.
Skapar eftertanke
Enkelstudsaren är en lämplig vapentyp för vakt- och smygjakt. Det enda skottet gör att man tänker efter innan man skjuter. Det är vapnet för de jägare som menar att det är första skottet som gäller och inte förlitar sig på ett antal snabbt skjutna skott från en halv-automat.
Jag har en känsla av att det finns ett ökande intresse för vapentypen i dag. Det nytillverkas enkelstudsare av olika slag.
När det gäller fallblockstudsare är Rugers No1 den vanligaste. Den ligger också i en rimlig prisklass.
Det byggs också en del studsare på Hagn fallblocksystem, men här är vi inne på lyxvapen till höga priser.
Det är emellertid svårt att hitta en gammal engelsk fallblockstudsare, oavsett kaliber, till överkomligt pris. De har blivit eftertraktade samlarvapen i dag.