Debatt

Av en artikel i Nya Wermlands-Tidningen 22 november framgår att Nationella viltolycksrådet anser att ökningen av viltolyckorna i landet huvudsakligen beror på ökande viltstammar och att den enda medicinen häremot är att minska viltstammarna. Detta är verkligen att göra det lätt för sig!

”Häng med som medlem i JRF” står det som rubrik i på en sida i pappersupplagan av Jakt & Jägare. Jag uppmanar jägarkåren att läsa sidan. Innehållet vänder sig till hela jägarkåren och är väl värd till eftertanke i valet av jaktorganisationstillhörighet.
• Inga fler vargar i Sverige. Ge full ersättning till alla som drabbas av skador efter rovdjursangrepp.
• Tillåt skyddsjakt på rovdjur som uppehåller sig vid bebyggelse.
• Rätt att bestämma över jakten på egen mark.
• All jakt på jaktbart vilt ska fortsätta.

Än en gång har en jägare försvunnit under jakt, orsakat en stor eftersöksinsats, återfunnits och avlidit. Jag har nyligen förlorat en jaktkamrat för alltid. Han försvann och vi kunde inte lokalisera honom. Han återfanns ca 20 timmar senare efter en massiv sökinsats, men med en allvarlig skallskada.

Att landshövdningen har uttalat sig om att björnavskjutningen i Dalarna troligtvis kommer att minska nästa år måste vara ett missförstånd.

I julinumret av Svensk Jakt finns en annons från skogsbolaget SCA där hela jaktlag erbjuds jakt på SCA-skogar. Vad menas? Hur har de tänkt? Vad jag förstått finns inga lediga älgmarker någonstans på skogsindustrins skogar. Överallt finns etablerade, fungerande älgjaktlag med tillräckligt många jägare för att hantera nuvarande älgstam. Samma jaktlag har ju lyckats skjuta ner stammen från 80-talets rekordnivåer.

Ett nytt jaktår har inletts. Snart startar också årets älgjakt i Norrland. Det har inte hörts mycket om vargens bandmask, Echinococcus Granulosus, sedan jag slog larm om att vi kanske redan har denna parasit i landet, konstaterar Hans Boström, ansvarig veterinär vid årets vargmärkningar.