Bengt Håkanson i Fritsla i Marks kommun i Västra Götaland är eftersöksjägare. Häromdagen kom det rapporter om att en älgkviga skadats i en trafikolycka i hans trakter.
– Vi fick snabbt kontakt med det skadade djuret och jag sköt det, berättar Bengt.
– Jag tyckte kvigan hade ett ovanligt stort huvud och såg allmänt nergånget ut. Men orsaken till det vet jag inget om, tillägger han.
Svalget fullt av larver
När Bengt kommit hem och tagit hand om den fällda älgkvigan visade det sig att svalget var fullt av larver av något slag.
Hans son nämnde att SVA (Statens Veterinärmedicinska anstalt) nyligen vänt sig till eftersöksjägare för att få in rapporter om älgens nässtyng, en fluga som SVA vill veta mer om när det gäller utbredningen i Sverige.
– Jag ringde upp SVA och frågade om jag skulle skicka in huvudet. Men det behövde jag inte, säger Bengt.
Sågade itu älgskallen
Av ren nyfikenhet sågade hant itu älgskallen och fick då se något han aldrig glömmer. I näshåligheterna på älgen fanns massor av äggkoppstora bon. I varje bo kröp det omkring samma typ av larver som i svalget.
Det var äckligt, eller sytligt som man säger i Sjuhäradsbygden.
Ett 50-tal larver samlades ihop av Bengt. Sonen Martin passade på att fotografera en liten skål med de små liven.
”Aldrig sett något liknande”
– Under hela mitt liv som jägare, i närmare 60 år, har jag aldrig sett något liknande, kommenterar Bengt.
Att även södra Sverige får lära sig leva med den humlelika flugan, älgens nässtyng, är mycket troligt.
SVA går ut med en vädjan till eftersöksjägarna, via det nationella viltolycksrådet, att rapportera förekomsten av arten. SVA vill ha ha stynflygelarver inskickade för att kunna undersöka och typbestämma dem. Larverna går att hitta i näshålan på avlivat vilt.
Det handlar både om avlivade rådjur och älgar.
Vill kartägga parasitens utbredning
Även hela huvudet från ett angripet djur går bra att skicka in. De vita, upp till fyra centimeter, långa, larverna ses enklast i bakre delen av svalgområdet när tungan tas ur eller när huvudet har skurits av.
SVA vill kartlägga var parasiterna finns i landet. Därför efterlyser SVA även information om vilka platser vilt med nässtyng hittats.
– Vi gör undersökningen sommartid eftersom det är då flugorna är aktiva, säger Erik Ågren, viltpatolog på SVA.
Störst chans för fynd
– Eftersöksjägarna som fäller älg den här årstiden har förstås störst chans att rapportera eventuella fynd, tillägger han.
Enligt Erik Ågren har nässtyngflugan dokumenterats i Norrland redan i mitten på 1970-talet.
På 1990-talet dök den upp i Mellansverige och nu på 2000-talet är den på väg att breda ut sig i södra Sverige.
– Fast vi vet inte riktigt hur och hur snabbt. Därför behöver vi mer kunskap och hjälp av jägarna, kommenterar Erik Ågren på SVA.
Älgen nyser ut larverna
Älgens nässtyng utgör inte något hot, vare sig mot älgen, andra djur eller människor enligt experterna. När larverna är tillräckligt stora släpper de taget och älgen nyser ut dem.
Sedan kryper larven ner i marken och håller sig där som puppa tills nästa säsong.
Älgen kan möjligen bli lite irriterad i svalget av larvens fasthakningsklor, men det går över.
Även om människor i något sällsynt fall blivit besprutade med larver av en förvirrad nässtynghona kan inte larven överleva hos människa.
– Nässtyngsflugan är en parasit som har utvecklat ett fungerande system för att leva på sitt värddjur. Skulle det orsaka sjukdom eller död skulle framtiden för parasiten också vara hotad, säger Jan Chirico, forskare och insektsexpert vid SVA.