Wiebke Neumann, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, har använt GPS-försedda älgar i Norrland när hon studerat hur älgarna påverkas av människans jakt och friluftsliv.
Resultaten antyder att älgen anpassat sitt beteende till människan, samt att störningarna, oavsett om det var jakt eller något annat, hade minimal inverkan på älgens totala energibudget. Människans störningar orsakar alltså inte magra eller svältande älgar.
Ändrat beteende
Vid jaktstörningsexperimenten flydde älgarna oftast direkt när de fick kontakt med hunden. Det, menar Wiebke, tyder på att älgarna förändrat sitt naturliga beteende eftersom det inte är optimalt om älgen skulle jagas av varg. Anpassningen till jakten kan alltså öka älgarnas risk att tas av rovdjur.
Undvek vägområden
I samma studie undersöktes också hur uppträdde vid vägar. Wiebke Neumann hade väntat sig att älgarna skulle röra sig mer nära vägarna. I själva verket rörde sig älgarna väldigt lite i vägnära områden, särskilt på, sommaren, och det flesta vägpassagerna skedde på ett fåtal vägsträckor, vilket tyder på att älgarna har väl etablerade vandringssträckor.
Något förvånande var emellertid att de flesta älgolyckorna inträffade nära bebyggelse och inte nödvändigtvis på de vägsträckor som älgarna oftast passerade. Dessutom kunde Wiebke se att älgarna passerar vägar dygnet runt, men att risken för olyckor ökar när ljusförhållandena är dåliga.
Jakten ökar inte olyckorna
En annan slutsats av studien är att älgjakten inte leder till att älgarna passerar vägar oftare. Risken för älgolyckor ökar alltså inte på grund av jakten – i vart fall inte i norra Sverige, där studien gjordes.