Kvällen före jakten har Arto varit ute och gjort ordning gömslet inför morgondagens jakt. Kamouflagenätet är uppspänt vid en stor buske som står vid ett krondike. Det är en populär plats för kråkorna att sträcka på.
Kråkorna är inga lätta jaktbyten att ge sig på. Det krävs tur och även lite skicklighet för att lyckas fälla några fåglar.
Det är mitt i natten när vi träffas utanför Artos hus. Vapen och tillbehör packas in i bilen. Platsen som vi ska jaga på ligger utanför Kolbäck i Västmanland. Här finns stora vidder med åkermark och bra tillhåll för kråkor.
Bilfärden ut till gömslet tar bara tio minuter. Här ska vi sitta och vaka på kråkfågel.
Naturen sover
Naturen sover när vi tyst packar ur bilen och börjar sakta gå mot det plats Arto har gjort ordning för jakten. Inte ett ljud hörs från några kråkor. Då vet vi att vi är ute i god tid. Två rådjur går och betar nere i dikeskanten när vi kommer smygande. Jag vet inte vilka som blir mest rädda, jägarna eller rådjuren, när vi stöter på varandra bara på några meters håll.
Väl framme vid gömslet sätter Arto upp en plastuv på en fem meters stolpe. Bulvanen placeras strategiskt intill busken som vi sitter vid.
Naturen börjar vakna till liv. Det dröjer inte många minuter innan de första fåglarna börjar synas i luften. Himlen är mulen men enligt SMHI ska det spricka upp på himlen under morgontimmarna.
Jaktbart vilt idag är kråka, kaja och skata. Och det är just en skata som har upptäckt den inkräktande uven som sitter vid den stora busken.
Skatan viker av
Skatan kommer rätt emot oss. Men vid 50-meters avstånd viker den av och gör en sväng en bit bort.
– Den kommer tillbaka, säger Arto tyst.
Och mycket riktigt tar nyfikenheten övertaget för skatan och den kommer kraxande mot vårt gömsle.
Artos hagelbock ligger redan redo mot axeln och när rätt skjutavstånd infinner sig ekar morgonens första skott ut över nejden.
Skatan slår ihop i luften och det blir lugn och ro igen. Men som vid all bra fågeljakt får man inte sitta och slappa allt för länge.
Kråkor går till attack
Kråkorna har upptäckt uven och den är inte välkommen till dessa marker. I full fart anfaller ett par kråkor uven och det är ett fruktansvärt liv runt omkring oss.
Från Artos vänstra sida kommer en stor kråka glidande in mot oss och sekunden senare ligger kråkan död på åkern efter ett perfekt skott från Artos hagelbock.
Kråkorna förstår inte att det är vi som sitter och skjuter på dem. De tror att uven är den stora boven i detta skådespel. Därför fortsätter kråkanfallen mot uven i jämna mellanrum.
Kajflock på inflygning
Även kajorna är nu med i anfallen mot uven. I ögonvrån ser jag en flock på 10-12 kajor komma in från öster mot oss.
Sakta smyger jag upp bössan från kanten på kamouflagenätet och tar sikte på den sista kajan som är lite på efterkälken. Svingen sitter som den ska och kajan dråsar i backen. Eftersom jag har ett skott kvar i hagelbocken försöker jag mig på en doublé på kajorna men misslyckas med det andra skottet. Det är bara att lyfta på kepsen åt kajorna och hoppas på att de gör ett nytt försök mot den elaka uven.
Fikapausen blir besvärlig på grund av att det kommer fåglar inflygande i ett kör. En vass armbåge från Arto får fart på mig och sekunden senare ser jag en kråka komma glidande mot oss. När avståndet är cirka 20 meter skjuter jag mot kråkan och den flaxar till, men faller ej i marken.
Pang!
Kråkan faller ned död. Det är Arto som satt beredd när jag misslyckades med att fälla kråkan.
Solen har nu stigit en bra bit upp på sommarhimlen och myggorna börjar bli besvärliga. Som att vrida på en knapp blir allting lugnt och fridfullt. Inte en fågel så långt ögat kan nå och det blir äntligen läge för en lugn och skön fikastund.
Under en timmes tid är det väldigt lugnt på jaktfronten. Men sedan börjar äntligen fåglarna sträcka igen och ännu en kaja får flyga till de sälla jaktmarkerna innan vi ger upp för dagen.
Lite trötta men ändå nöjda börjar vi plocka ihop våra tillbehör. På väg till bilen stannar Arto till och tittar upp mot en stor gran.
Som en projektil
– Hör du kajorna? undrar Arto och jag skakar på huvudet.
Sakta smyger Arto mot granen och som en projektil kommer ett par kajor utfarande från granens grenar.
Pang! Pang! låter det från Artos bössa och en av kajorna slår ihop vingarna för sista gången.
En nöjd Arto tittar på mig och flinar till. Utan att han säger något förstår jag att han är nöjd över det snabba skyttet.
Det känns hårt att erkänna, men det var fina skott som fällde kajan och Arto har varit hundraprocentig vid dagens kråkjakt.
– Det kändes skönt att komma ut och äntligen få jaga lite igen, säger en nöjd Arto när vi är på väg hem och jag kan bara instämma.
Resultatet blev ett par kråkor, kajor och även en skata som fick bita i det sura äpplet. Inget stort antal fällda fåglar. Men som sagt, det är skönt att få komma ut i jaktmarkerna igen, nu i juli.
Tips för kråkjakten
Ett bra gömsle är det viktigaste vid kråkjakt. Jägaren ska synas så lite som möjligt. Tänk på att kråkorna ser allt som händer inom flera hundra meters radie. Kamouflagekläder och ansiktsskydd behövs trots att kråkskytten sitter i ett gömsle. Ditt ljusa ansikte lyser som en lampa inne i gömslet.
Att sätta upp en plastuv intill gömslet är att rekommendera. Uven skall sättas högt och synligt intill ett träd nära gömslet.
Ett bra tips för att få uven att se mer verklig ut är att limma fast ett lurvigt skinn eller tygbit på uvens bröst. Kråkorna blir då mycket mer intresserade av uven. Uven ser mer levande ut och det retar gallfeber på kråkorna, som inte kan hållas sig att gå till attack mot den stackars uven.
Flyger alltid upp mot vinden
Kråkorna flyger alltid upp mot vinden när den cirklar runt uven. Tänk på detta när du ska placera ut gömslet.
När du lyckats fälla en eller ett par kråkor ska du inte hämta eller låta hunden apportera kråkorna innan jakten är avslutad. Låt kråkorna ligga kvar på marken. Kråkorna förstår inte att det är en jägare som sitter och skjuter på dem. Kråkorna blir mer och mer uppretade på uven ju mer döda kråkor det ligger i närheten av uven.
Stänk ut ketchup, blod eller liknande vid en död kråka i närheten av bulvanen. Det ger ännu intensivare luftangrepp från kråkorna.
Vapenval är givetvis den klassiska hagelbössan.
Ammunitionsvalet är olika från jägare till jägare. Själv föredrar jag 32 grams-patroner. 32 gram klarar av ett skott på 30 meter utan problem.
Sedan finns det alltid givna regler vid jakt. Sitta tyst och still är A och O vid all jakt och gäller även kråkjakt.
Lycka till med kråkjakten!