Förslaget från Naturvårdsverket att återinföra jakt på ekorre är en viktig vändpunkt för viltförvaltningen, skriver JRF-konsulenten Jens Gustafsson. Budskapet är att djur som ses som en resurs ska kunna jagas om det saknas skäl att skydda arten.
Foto: Shutterstock.com/JRF Förslaget från Naturvårdsverket att återinföra jakt på ekorre är en viktig vändpunkt för viltförvaltningen, skriver JRF-konsulenten Jens Gustafsson. Budskapet är att djur som ses som en resurs ska kunna jagas om det saknas skäl att skydda arten.

Återinförd ekorrjakt en vändpunkt

De som klagar på att Naturvårdsverket vill återinföra jakten på ekorre har missat den viktigaste poängen med förslaget – att djur som är en resurs ska kunna jagas om det saknas skäl att skydda arten. Därmed är jakten på ekorre ett viktigt budskap och en vändpunkt för viltförvaltningen, skriver JRF-konsulenten Jens Gustafsson.

Det som stuckit ut i jaktpolitiken på senare tid är förslaget från Naturvårdsverket om nya jakttider. Jakttidsförslaget har inslag som vi på Jägarnas Riksförbundet, tillsammans med många andra, arbetat för intensivt under lång tid. Vi är därför mycket nöjda att se hur flera av våra idéer anammats och nu lyfts som förslag från Naturvårdsverket.
Jakt & Jägare har rapporterat om förslaget här:

Frihet och ansvar för jägarna
Förbundets tro på jägarna, och att frihet och ansvar ska vara nyckelorden i förvaltningen, verkar faktiskt ha börjat få fäste.
Men kommentarerna om förslaget på sociala medier väcker missmod. Två inslag sticker ut i bruset och det gäller tyckandet om återinförandet av ekorrjakt och att införa rådjursjakt i februari.
Naturvårdsverket vill tillåta smyg- eller vaktjakt på get och kid i februari. Vad gäller rådjursjakten påstås det på sociala medier att utökad jakt i februari skulle bli dödsstöten för rådjuren. En månad till är mer än vad rådjuren klarar av – nu ska vi vara glada om det finns några rådjur kvar, hävdas det.

Rådjuren har inte utrotats hittills
Att jägarna i dagsläget får jaga rådjur under nästan halva året (mer än halva året i vissa län faktiskt) utan att för den delen utrota stammen verkar ha gått folk förbi. Nej, minsann, en månad till kommer att förstöra allt.
För den som inte vill jaga rådjur i februari (eller kid i september eller bockar i maj) kanske det måste tydliggöras – man kan faktiskt låta bli.
Vad gäller ekorrjakten framstår en del kommentarer som ännu mer trångsynta. Det påstås att ekorren är för liten för att ge något kött, eller att skinnen är för svåra att ta rätt på. 

Viltet ses som en jaktbar resurs
Det som missas är det stora budskapet i förslaget – det som faktiskt är kvittot på många års slit i den jaktbyråkratiska djungeln.
Det handlar om att Naturvårdsverket slår fast att om ett djur är en resurs (om än en liten resurs som må nyttjas av få), om det finns ett önskemål att jaga arten (förslaget har ju bevisligen kommit in till utredningen) och om det inte finns några skäl att neka (ekorren är en väldigt allmän art) – då ska arten också kunna jagas. 

En vändpunkt i viltförvaltningen
För min del ser jag det här som det viktigaste budskapet i hela jakttidsförslaget. Det är en vändpunkt i viltförvaltningen, som jag hoppas kommer att återspeglas under många år framöver.
Jag önskar att de personer som högljutt sprider sitt tyckande kunde lyfta blicken och skåda över hela jaktens horisont. Om man bara ser till sig själv, sin jaktmark och sina egna intressen är risken stor att man missar helheten.

JENS GUSTAFSSON
riksviltvårdskonsulent, Jägarnas Riksförbund