Räddningsstyrkan bekämpade en bilbrand i krokarna, berättar Måns Ridderborg, styrkeledare på Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund, SÖLF.
– När branden var släckt kom det ett larm om en hund som trillat ner ganska djupt i en bergtäkt. Det hade inträffat bara någon kilometer därifrån. Teamet begav sig genast till platsen, berättar Måns för Jakt & Jägare. Han uppskattar det till 35 meters fall.
Ovisst om Aya levde
SÖLF åkte dit. Men styrkan var inte utrustad för klippräddning. Snabbt fick man ut mer utrustning via personal från Ystad.
– När vi kommer till platsen vet vi inte om hunden lever. Vi skickar då ner en brandman för branten, som hittar hunden som nu skäller.
Men Aya, som tiken heter, var rädd för den främmande brandmannen och gick bort mot nästa kant i bergtäkten, på väg att ramla ner i mörkret.
– Med hjälp av vår drönare ser vi med IR-kameran att hunden är farligt nära kanten. Vi hojtar “stopp, stå stilla!” till brandmannen som är nere på avsatsen. Det här är helt klart husses hund, så vi skickar ner husse Nicklas Jensen i rep tillsammans med mig. Nicklas kopplar Aya och med det spel vi byggt på kanten kan hund och människor dras upp.
Hjälpt av drönarens IR-kamera
Aya är lite skavd och har några skrapsår när hon kom upp, berättar Måns, men rör sig bra. För säkerhets skull tar Nicklas Jensen med henne till veterinär för röntgen.
Måns säger vidare att det var beckmörkt vid tidpunkten. SÖLF kunde ställa en bil i botten på bergtäkten och lysa uppåt med strålkastare. Tillsammans med all tillgänglig belysning uppe vid kanten kunde man se ordentligt under räddningsinsatsen.
– Vi hade väldigt bra nytta av drönaren också, tillägger Måns Ridderborg.
Husse berättar
Nicklas Jensen är minst sagt lättad. Han är Ayas husse och berättar för Jakt & Jägare att Aya nu mår förhållandevis bra.
– Hon ska opereras snart, det är ligament i bogen som är kass. Med tanke på vad som kunde ha hänt… Vi är glada att hon lever.
Sista såten – eftersök
Nicklas berättar hur jakten på vildsvin förra helgen slutade i sista såten där en gris var påskjuten men inte anträffad. Aya började spåra när de hittat blodspår på marken.
– Hon hade gått en knapp kilometer när hon började snurra. Vi hörde strax ett ståndskall från ett björnbärssnår, hon hade en liten tapp men hittade spåret igen – fullt drev, ståndskall. Men sedan blev det tvärtyst.
Det var beckmörkt och jägarna var desorienterade. Nicklas kollade pejlen och upptäcker att de är vid kanten till bergtäkten. Nedanför lodrätt ner kanske 70 meter med bara en klippavsats halvvägs ner.
Ångestladdat
– Det var jobbigt att inte veta om hon levde eller inte. Inte ett skall gav hon ifrån sig. En av oss stannade kvar uppe på kanten medan vi andra försökte ta oss in i bergtäkten från andra sidan. Det var väldigt otillgängligt.
Men när de lyste med pannlamporna kunde de se hundens ögon reflekteras från klippavsatsen. Och ögonen rörde sig.
– Hon levde! Men vi insåg att vi aldrig skulle kunna få upp henne därifrån. Jag ringde 114 14 men kom inte fram. Då ringde jag i stället 112 och fick omedelbart hjälp. Efter bara några minuter var första räddningsstyrkan på plats och efter ganska stor ansträngning kunde vi hissa upp Aya.
Tacksam husse
Det kunde som sagt ha gått betydligt värre och Nicklas Jensen är mycket tacksam för allt räddningstjänsten gjorde.
– De arbetade väldigt lugnt och metodiskt och jag är tacksam och imponerad över deras insats, avslutar Nicklas.
Filmen visar när Aya tillsammans med räddningspersonal äntligen kommer upp till kanten på bergtäkten.
