”Tyvärr kan detta innebära att viltet blir lidande men som ni alla vet så måste säkerheten gå först.”
Så avslutas ett mejl som gått ut till en stor mängd skånska jägare som arbetar med eftersök på trafikskadat vilt. I mejlet konstateras också att eftersök i ett område där det finns varg innebär en stor risk för hundarna.
Det fortsätter:
”Utifrån ovan så är min starka rekommendation att inte använda löshund vid eftersök på trafikskadat vilt inom vargreviret. Avrådan gäller hela östra Skåne, E22:an som gräns i norr, väg 13 i väster och väg 11 i söder.”
Mejl från NVR
Ett annat mejl har skickats ut till eftersöksjägare av Tommy Nilsson, anställd vid polisen och länsansvarig för Nationella viltolycksrådet, NVR, i Skåne. Han uppmuntrar alla som bor i de berörda trakterna att inte släppa sina hundar. Eftersöksjägare uppmanas dessutom att jobba i par på grund av riskerna.
– Det har blivit lite oroligt i Skåne, det finns en okunskap om varg här och jag får många frågor från oroliga jägare. Till och med forskare har ju sagt, även om det var för flera år sedan, att det inte kan bli ett vargrevir här på grund av biotopen, säger han och fortsätter:
– Problemet med viltolyckorna är att vargarna går på skadade djur. Där kan det bli närkontakt med hundar och jägare.
”Vargkramarna bryr jag mig inte om”
Jakt & Jägare har pratat med en eftersöksjägare som arbetar med sina hundar i vargreviret. Han vill vara anonym på grund av att frågan är infekterad.
– Vargkramarna bryr jag mig inte om, men jag vill ju få fortsätta med eftersök. Det är något jag brinner för, jag vill inte att något vilt ska behöva lida. Det är det som motiverar mig.
För egen del tycker inte jägaren att vargarna skrämmer. Han säger att man är van vid enstaka vargar i trakten, men att revirmarkerande par är något helt annat.
– Jakten är en stor del av våra liv och jag kommer inte att begränsa mig för att vi börjar få varg. Men man får tänka på ett helt annat sätt. Inkallningen blir viktig. För min del är det lugnt, men har man problem med hunden är det inte bra att släppa den.
Nära till folk och gårdar
Jägaren påpekar också att förhållandena i Skåne skiljer sig från förhållandena i de övriga varglänen. Det finns skog i söder, men de större vägarna är sällan långt borta, liksom gårdarna och byarna.
– Här finns många rådjur och födotillgången för varg är mycket större per hektar än i till exempel Värmland. Vargarna kommer att märkas mer än de gör uppåt landet. Jag tror att de blir mindre skygga eftersom de måste leva närmare människor. Konfrontationsrisken blir högre i Skåne än i områden med mera skog. Det kan bli spännande.
”Frågan kom upp internt inom polisen”
Hanna Dittrich Söderman har tidigare arbetat med vargfrågor på bland annat Naturvårdsverket. I dag är hon processledare vid Nationella viltolycksrådet och anställd av Polismyndigheten.
Hon understryker att råden till eftersöksjägare är desamma i hela landet. Skånska jägare uppmanas inte att vara extra försiktiga när de ska agera i en för dem ny situation.
– Nej det är samma och lika i hela landet. Frågan kom upp internt inom polisen då region Syd frågade Bergslagen om hur man ser på hundar i vargrevir. I olika delar av Sverige finns ju olika vilt och man har olika erfarenheter, det är en naturligt att fråga.
Och vilket är rådet till trafikeftersöksjägare som är oroliga för att varg ska angripa deras hundar?
– Svaret är att ingen inom polisen begär att eftersöksjägare vid viltolyckor ska släppa sina hundar i vargrevir, det är helt upp till hundägaren, säger Hanna Dittrich Söderman.
